"De senaste dagarna har varit helt svarta", säger Ali Rostami.
I ett mötesrum högst upp i ett hus på Storgatan i Linköping har delar av föreningen Nyanlända unga i Östergötland samlats. De ska planera en manifestation för att belysa situationen i Afghanistan. Det är mycket som behöver tänkas på. Ska man vara på en plats eller gå i ett tåg? Vem kan fixa med ljudtekniken? Ska man få hålla tal på dari och persiska?
– Hur ska vi få personer att förstå vad det handlar om? Vi som sitter här är ju väl insatta men det kanske inte folk på gatan är, säger Malin Ström, föreningens sekreterare.
Från det öppna fönstret hörs musiken från ett musikquiz på uteserveringen nedanför. I mötesrummet glider diskussionen snabbt in på vad talarna ska få prata om. Situationen i Afghanistan är känslig och gruppen vill inte att manifestationen ska bli politisk eller mynna ut i bråk.
– Om man börjar prata om olika folkgrupper kan det bli väldigt känsligt, säger Rohullah Barati, som kom till Sverige från Afghanistan för sex år sedan.
Anneli Persson Kuylenstierna säger att gruppen trots sina stora kunskaper om Afghanistan är för okunniga för att uttala sig om exakt vad som har hänt och varför.
– Den expertisen har inte vi. Och det här handlar inte om censur, det handlar bara om finkänslighet. Vi vill inte att någon som kommer ska bli utpekad eller ledsen, säger hon och får medhåll från de andra.
Anneli Persson Kuylenstierna säger att det viktiga med manifestationen är att visa medkänsla och samhörighet.
Runt bordet sitter fyra afghanska killar i 20-årsåldern. Sayed Nazer, Ali, Rohullah och Mostafa.
– Vi vill visa stöd. Visa att vi inte accepterar det här. Det finns också många här i Linköping som inte har fått uppehållstillstånd och fått utvisningsbeslut. De mår dåligt och vi vill visa att det finns folk som tänker på dem också, säger Mostafa Hassani, föreningens ordförande.
Mostafa Hassani är föreningens ordförande. Han säger att manifestationen inte bara är till för de som är i Afghanistan, utan även de som tagit sig till Sverige men som hotas av utvisning.
Ali Rostami säger att den senaste veckans händelser har varit en stor chock.
– De senaste dagarna har varit helt svarta. När jag var på jobbet i måndags var tankarna någon helt annanstans, kollegorna hälsade men jag var inte där. Vi är alla är chockade och bär en stor sorg. Alla framsteg som vi har tagit som land försvann på en gång. Folk lider, flickor tas som sexslavar, personer som gör motstånd avrättas. Det är fruktansvärt.
Han försöker att inte titta på nyheterna, men det är svårt att låta bli.
– Jag tittar för att det kanske har hänt något positivt. Men det är bara hemska saker.
Rohullah Barati är orolig att det kommer att bli ett nytt krig i Afghanistan.
Rohullah Baratis familj är kvar i Afghanistan. Den senaste veckan har han haft kontakt med dem nästan konstant.
– Vi pratas vid 20-25 gånger om dagen. Hela deras samhälle har tagits över av talibanerna och de är rädda. Jag kan knappt tro att det här händer. Jag har sett hur dessa människor är med mina egna ögon.
Händelserna i hemlandet gör sig ständigt påmind.
– Min kropp är i fri, men jag är inte fri här uppe, säger han och pekar mot huvudet.
– Och är man inte fri i tankarna är man inte fri någonstans.
Ali Rostami, Sayed Nazer Musavi, Mostafa Hassani och Rohullah Barati vill visa folket i Afghanistan att omvärlden bryr sig genom en manifestation.
Efter en dryg timme är ansökningsblanketterna till polisen färdiga. Föreningen hoppas kunna hålla manifestationen inom en vecka.
– För vissa som går förbi kommer manifestationen inte betyda någonting, bara några som står och pratar. Men för mig handlar det om min familj som lider där nere, för mig betyder det allt, säger Rohullah Barati.
– Vi vill skicka våra röster vidare till resten av världen. Vi vill att folket i Afghanistan inte ska känna sig ensamma, säger Sayed Nazer Musavi.