Under de senaste fyra åren har olika ägare försökt få tillstånd att bygga inne på gården till S:t Larsgatan 31. Ut mot gatan står ett hus från 1912 i jugendstil och inne på gården finns den ännu äldre stallbyggnaden.
Först att försöka få igång ett bygge var Provinsfastigheter AB, det är ett Stockholmsbaserat bolag som ägde fastigheten Doppingen 2 fram till 2014. De ansökte om ny detaljplan och rivning av stallet, men mötte massivt motstånd.
– Det innehåller ett enormt kulturhistoriskt värde. Det ska ställas mot tio nya lägenheter. Om det hade varit 100 lägenheter kanske vi hade sagt annorlunda, sa Muharrem Demirok (C), i samband med beslutet om avslag i september 2014.
Han var då ordförande i samhällsbyggnadsnämnden och deras beslut grundades på ett yttrande som Östergötlands museum lämnat. Museet framhöll stallets kulturhistoriska värde.
Sen sålde Provinsfastigheter hela fastigheten till en nybildad bostadsrättsförening, de boende i jugendhuset mot gatan fick köpa sina lägenheter. Provinsfastigheter släppte dock inte hoppet om att kunna exploatera stallet. I affären ingick att de eventuella bostadsrätter som byggs i stallet skulle tillfalla Provinsfastigheter.
Därefter har Provinsfastigheter gjort ännu en affär. De sålde rätten att bygga om stallet till familjen Åhmans bolag Vasaparken fastighet AB som nu gör ett nytt försök – den här gången med en ansökan om bygglov istället för en ändring av detaljplanen.
– Vi har hållit på ett år med den här ansökan. Allt bygger på att vi ska bevara så mycket som går av exteriören, vi har till exempel föreslagit att vi behåller de gamla dörrarna och sätter glas innanför dem, säger Jacob Åhman, en av delägarna i Vasaparken.
Ansökan om bygglov handlar om att bygga om det gamla stallet invändigt så att det blir sex bostäder. Till ansökan har en färsk antikvarisk förundersökning bifogats. Det är Fredrikssons arkitektkontor som gått igenom stallet, de har också plockat fram originalritningarna som är daterade 1895. Bygglovet beviljades i maj 1896.
Fredrikssons arkitektkontor noterar bland annat att fönstren i den övre våningen aldrig blivit utbytta, de är original med munblåst glas. Vidare konstaterar de att stallet är ett av de sista i sitt slag som finns kvar i Linköping. I början av 1900-talet fanns dessa stall på i stort sett varenda gård inne i staden, men nu är alla borta.
Det gör att åtminstone stallets exteriör bör bevaras. Fredrikssons arkitektkontor föreslår att allt det yttre bevaras och att man exempelvis sätter nya fönster innanför de gamla.
Stallet berättar också något om hur myndigheterna såg på byggande år 1896. Även då fanns regler kring vad man fick göra och viktigast av allt verkar ha varit att bygga brandväggar – dessa skulle hindra spridning av bränder i staden.
Därför har detta stall från 1896 en synnerligen bastant baksida av tegel.
Framsidan däremot är enligt den tidens tradition utförd i träpanel. Det faktum att en av Linköpings mer kända arkitekter på den tiden – Janne Lundin – ritade stallet visar på att byggnaden var viktig.
Vasaparken fastighets AB har ännu inte fått sin ansökan om bygglov beviljad. Bygglovshandläggaren planerar ett besök i stallet tillsammans med Linköpings stadsantikvarie innan han fattar beslut.