Vår stad
Saluhallen, som kallades Centralhallen, hade 59 bodplatser i entréplanet och nio i källarens fiskehall. Den öppnades i december 1909.
Entusiastiskt skrev Corren att all belysning i hallen var elektrisk och imponerades av att ventileringen skedde genom elektriska fläktar, vilka förde den skämda luften till kanaler som mynnade i skorstenarna. Några år senare mindes en premiärbesökare att hallen ”var en grann syn. Jag tyckte det var storslaget, ljust och fint. Nymålat som det var och med kakel och marmor som sken”.
Många av handlarna hade tidigare stått på stadens olika torg, varför hallen av myndigheterna betraktades som en betydande hygienisk förbättring. Hälsovårdsinspektörerna blev ännu gladare 1939 när några kylrum inreddes i källaren.
Den första tiden var hallen öppen till åtta på kvällen, det vill säga så länge butikstängningsstadgan tillät. För brott mot den stadgan dömdes våren 1911 fem trädgårdshandlare och en specerihandlare av rådhusrätten till 10 kronor vardera i böter eftersom de sålt varor efter tillåten öppettid. Från 1930-talet kom hallen att stängas klockan sex.
Corren skrev 1941 att Centralhallen blivit ett centrum för Linköpings livsmedelshandel och att den då ännu stod som ett mönster för en ändamålsenlig saluhall samt att den fått åtskilliga studiebesök från andra städer.
I Centralpalatsets bottenvåning fanns ursprungligen 15 vanliga butikslokaler. Totalt fanns således plats för 83 handlare i byggnaden.
Corren beskrev 1909 Centralpalatset som Linköpings största enskilda hus. Huset ritades av arkitekten P J K Pettersson, men fasaderna mot Stora Torget omformades av Axel Brunskog.
Utkonkurrerad av de många nya så kallade allivsbutikerna upphörde Centralhallen på 1960-talet att fungera som saluhall. Sedan hösten 1998 finns konsthallen Passagen i lokalen.
Linköping har haft ytterligare tre saluhallar. Den äldsta stod färdig 1888 i kvarteret Delfinen vid Trädgårdstorgets västra sida. I maj 1967 brann dess huvudbyggnad längs Klostergatan ned, drygt två senare lades också den vinkelställda fiskhallen ned.
I maj 1983 öppnades den så kallade Mohriskahallen på Storgatan 32. Där saluförde elva handlare bland annat kött, fisk, ost och grönsaker. Den saluhallens saga varade bara några år. Under ett par år i mitten av 2010-talet fanns även en saluhall på Storgatan 30.