Mikael Håkansson var 25 år när han grundade Linköpingsföretaget Zoezi som blev ett av landets snabbast växande teknologiföretag. Nu har företaget ett 20-tal anställda och en omsättning på 20 miljoner kronor. Under dessa tio år har Mikael också bildat familj, fått en dotter, två tvillingpojkar och bosatt sig i Krokek, utanför Norrköping. Han har också fortsatt med sin stora hobby, orientering, tävlandes för OK Kolmården.
– I början var det extremt mycket arbete med företaget. Jag var tvungen att finnas till hands hela tiden och driva utvecklingen. Om jag var borta skulle vi inte ha haft någon som såg till att kunderna fakturerades och fakturor blir betalda, inte heller någon som drev utvecklingarna framåt.
Vi träffas på Zoezi som har sina lokaler i Mjärdevis högsta byggnad, Tornet på Teknikringen 10. Nu när vi pratar har vi facit i hand, det vill säga vi vet att Mikael överlevde sin urinblåsecancer han fick förra året.
– Jag mådde inte alls dåligt och det hela upptäcktes eftersom det fanns blod i urinen. Första kontrollerna gjordes på vårdcentralen. Sedan upprepades det inte och jag ville inte gå till sjukhuset för att kontrollera det. Jag försökte avstyra läkarbesöket eftersom jag inte gillar sjukhusmiljöer, men min fru och vården insisterade att jag skulle gå. Så fort cystoskopiundersökningen gjordes kom beskedet och jag blev kallad till operation.
Det blev två operationer som båda gick bra men Mikael fick inte springa eller träna orientering. Samtidigt var Mikaels fru höggravid. Det var inte säkert att Mikael skulle kunna vara med på förlossningen eftersom den kanske skulle kunna krocka med operationerna och behandlingen. Men behandlingarna gick snabbt och bra, och han fick vara med när tvillingarna föddes dagarna efter midsommarafton 2022.
Det blev däremot inte alls så som det var tänkt.
– Allt var planerat för en vanlig förlossning och det gick bra med första tvillingbarnet. Det andra fastnade och kunde inte komma ut, då plötsligt började alla springa i korridoren. Det blev ett tufft kejsarsnitt som slutade bra. Hela förlossningen blev en känslomässig berg- och dalbana både för min fru och mig.
Mikael Håkansson vägrade bli sjukskriven efter canceroperationen och gick tillbaka till jobbet efter tre veckor. Han orkade inte vara hemma och "hålla tummarna".
– Jag mådde bra fysiskt, men mentalt orkade jag inte vara hemma med mina tankar och min oro att företaget inte skulle rulla på bra utan mig.
När han kom tillbaka så tidigt efter operationen fokuserade han på att göra Zoezi oberoende av honom så att det kunde klara sig själv. Flera personer har skolats in och han har förberett företaget för att det ska kunna leva utan honom. När han efter ett tag såg att företagets alla delar, produktionen, utvecklingen och den ekonomiska delen, fungerade blev han lugnare i själen och tankarna. Han kunde börja jobba på ett annat sätt. Det resulterade även i att han tog ut föräldraledighet på deltid.
I våras tog han nästa steg och tog två månader ledigt på prov, helt frånkopplad från företaget – som fungerade som det ska.
Från början var Mikael under sin pappaledighet verkligen pappaledig, det vill säga när barnen sov då gjorde han något annat trevligt eller vilade.
– Den största utmaningen var och är fortfarande att hitta aktiviteter som passar både den äldsta dotter som är 4,5 år och tvillingarna. Dottern bygger redan robotar med tekniklego medan tvillingarna är nöjda med att vara ute och öva att gå.
Men så småningom började han jobba när barnen sov.
Och nej. Mikael Håkansson tillhör inte de personer som har förändrat sitt liv totalt efter att ha haft cancer och överlevt. Men han styr nu mycket mer sin arbetstid och för första gången i livet har tagit en lång sammanhängande semester – på sex veckor. Han sätter ett oerhört stort värde på tiden med familjen, men han skulle inte heller kunna tänka sig ett liv utan sitt jobb.
– Jag drivs av att skapa något ännu bättre och får energi av det visionära arbetet. Jag engagerar mig inte bara i mitt företag utan även i andras företag, både som mentor och investerare. Min fru Anna och jag diskuterar ofta vår familjesituation ur jämställdhetsperspektiv och vi har hittat ett sätt som fungerar för båda.
Under tiden har dottern blivit en höjdare på robotbyggandet och tvillingarna har börjat hoppa på studsmatta i trädgården.