- Fritidsgårdarna var en lösning på problem som fanns på 60-talet, nu behöver vi lösningar som passar vår tid, säger Anders Monemar och Julie Tran, två av de centerpartister som ingår i en arbetsgruppsom fram till valet ska plocka ut frågor som partiet vill lyfta och väcka debatt kring.
Skadliga för ungdomar
- Varje år lägger kommunen 20 miljoner kronor på en verksamhet som forskningen visar har väldigt liten effekt. Pengarna måste få bättre effekt, säger Anders Monemar.
Enligt Anders Monemar är fritidsgården en mötesplats för ungdomar som redan är utsatta och har ett beteende som är normöverskridande.
Hans uppfattning är att i det läget kan fritidsgårdarna till och med vara skadliga för en del ungdomar, speciellt tjejer.
- Om man bara ute efter ett slags uppehållsrum kanske fritidsgården fyller sin funktion men ungdomar kan lika gärna träffas på ett fik eller hemma hos någon. Om man vill stödja ungdomar måste insatser sättas in tidigt för att man ska få ett bra resultat, säger Anders Monemar.
Beteendestörningar
Det 20 miljonerna bör gå till insatser för barn som visar olika former av beteendestörningar i skola och barnomsorg, menar Anders Monemar och Julie Tran. Pedagogerna behöver mer tid med barnen och enskilda barn kan behöva riktade insatser. Stödet till ideella föreningar och organisationer bör också öka.
- Barnen behöver högstrukturerade fritidsaktiviteter, till exempel olika sporter. En strukturerad fritid får en positiv snöbollseffekt, forskning visar att den leder till förbättrade skolresultat och att den som är med i en förening gärna engagerar sig i andra, säger Julie Tran.
Bara ett plåster
Anders Monemar medger att det finns fritidsverksamhet som fungerar bra i Linköping. Berga är ett sådant exempel.
- Punktinsatser som den i Berga , där man skapat strukturerade verksamheter och öppnat upp även för ungdomar över 18, har fått positiva resultat. Sådana insatser måste man ha möjlighet att göra även i framtiden men fritidsgårdarna är ytterst bara ett plåster där medicinen är något annat