Jag är lite omtöcknad när vi träffas. På Ica Maxis parkering har jag, med regnluvan över skallen, just gått rakt in i en reklamskylt. Det svartnade ett tag och pannan bultar.
– Aj, aj, det var inte bra. Vi ska nog markera de där skyltarna även på marknivå, så att de syns också när man tittar i backen.
Där har ni Tomas Lundvall i ett nötskal. Problemlösning är hans favoritgren. Den egenskapen har lett honom från 25 miljoner i omsättning till dagens 650 miljoner.
Efter anställning i två butiker blev han sin egen. Den första butiken i Västervik var liten, men han hade siktet klart. Sin fru mötte han praktiskt nog under sina år som butikschef för Maxi i Norrköping. Nu var det bara att streta vidare. Butiken i Höör var lite större, den i Lund ännu lite större och sedan blev han ägare till Ica Maxi i Malmö.
Han skulle ge Skåne tre år, men det blev tolv innan han förra året sökte jobbet som ny ägare till Maxi i Linköping.
Du flyttar ju som en galning!
– Nej, nu har jag slagit ned bopålarna. I den här butiken stannar jag i resten av mitt liv. Jag brinner för länet och vår slogan är ”Världsbäst på Östgötamat”. Även om vi är stora ska vi värna det lilla. Därför slängde vi ut den billiga Klövermjölken och erbjuder Östgötamjölk till samma pris. Vi tjänar inget på den mjölken, men det känns som ett bra beslut.
Så du har inte bara klirr i kassan för ögonen?
– Absolut inte, men det är en balansgång. Matsvinnet är något som skär i hjärtat. Kunden har höga krav på att det ska finnas stora varuberg samtidigt som vi vill slänga så litet som möjligt. 0,6 procent av omsättningen blir biogas. Tyvärr.
Är det inte bättre att maten skänks, till personalen eller andra, än att den slängs?
– Det kan man tycka. Men reglerna kring livsmedelshantering, utgångna varor etc gör att gränsdragningen blir för problematisk. Så ingen får ta med sig mat. Inte jag heller, även om jag skulle kunna leva gott på bara sådant som slängs. Förr fanns problem med människor som gav sig in i containrarna med mat som skulle slängas, men nu är de inbyggda och kan bara nås från lastkajen.
Men du äger ju butiken, kan du inte bara ta vad du vill ha?
– Nej, nej. Hur skulle det se ut? Jag betalar som alla andra och jag har en vanlig månadslön som alla andra. Jag betalar alltså maten två gånger, haha. De vinster vi gör nu går till att betala det lån jag har hos Ica centralt. Efter det går vinsterna till investeringar. Jag har så jag klarar mig fint och kan unna mig saker, men jag går inte och drömmer om en egen skärgårdsö eller något sådant. Jag lever ett väldigt vanligt liv.
Hur mycket kan du bestämma i din Ica-butik?
– Jag har mycket stor frihet. Vi är anslutna till Maxis koncept där vissa regler finns, som att tillhandahålla det egna grundsortimentet. Men i övrigt har jag stor makt över prissättning, hur butiken utformas och vilka varor vi erbjuder. Jag brinner för östgötamat och vill försöka påverka kunderna att handla lokalt, så de varorna frontar vi hårt.
Hetsen kring färskpotatispriset kring midsommar är väl löjlig? Potatis är ju billig mat även om den kostar 20 kronor kilot...
– Verkligen, men just färskpotatis är en sådan vara där kunderna vill göra ”klipp”. Vi tog en krona, men betalade själva betydligt mer än så. Vissa varor lönar sig att sälja med förlust. Färs är ett sådant exempel. Ofta används den till taco och då drar vi in pengar på tillbehören i stället.
Vad vill du inte se i butiken?
– Hål i hyllan, det är detsamma som en potentiell förlust. Det ska finnas mycket av allt och vara fräscht, då handlar kunden mer. Målet är att man ska handla mer än man tänkt, men känna sig nöjd med sina klipp.
Jag avskyr ”ta 3, betala för 2”-grejen.
– Den fick vi kritik för och använder knappt alls. Det blir för uppenbart och kunden känner sig lurad. Vi tjänar mer på att sänka priset på en enskild vara.
Ställer unga kunder nya krav?
– Ja, kring miljö framför allt. Vad gör butiken för samhällets goda? Det är en utmaning att möta upp deras krav kring etik, moral och djurhållning
Onestop-shopping. Alla forna småbutiker i en. Nog är det lite sorgligt?
– Ja. Jag gillar att vara utomlands och besöka fiskaffären och bageriet. Sverige var tidigt med snabbköp. Kanske är vi svenskar mer rationella och tidspressade.
Hur ser du på din maktposition?
– Jag tänker mer på den som ett stort ansvar, jag har ju 220 anställda. Jag vill vara en i gänget, även om det inte alltid går, som när obekväma beslut måste fattas. Jag trivs bäst på golvet bland medarbetare och kunder, men visst händer det att jag går genom butiken och får nypa mig i armen. Äger jag den här? Jag känner stolthet, det gör jag absolut.
Vad händer i framtiden?
– Online som vi startade i mars växer fort. Kunden beställer maten via nätet före 24 och efter lunch nästa dag kan de komma hit så lassar vi in kassarna i bagaget. Restaurangnäringen växer och det måste vi möta med färdigkomponerade, riktigt goda måltider som är klar efter fem–tio minuter vid hemmaspisen. Gränsen mellan restaurangmat och färdig butiksmat kommer att minska.
Blir det fem veckors semester nu?
– Nej, två. Men jag ringer varje kväll vid stängning. Inte för att jag inte litar på mina medarbetare, men för att kolla att allt är ok. Så det är mest för min egen skull. Mer än två veckor klarar jag inte att vara borta. Då får jag abstinens.