– Nej, normalt sett ger jag ingenting, men det har hänt att jag har skänkt en slant. Det är svårt, jag vet ju inte vilka de är eller varför de sitter där. Och det finns många som påstår att tiggandet är organiserat på ett eller annat sätt.
– Det känns inte bra att se dem sitta och tigga. Det ska ju inte behöva vara så, myndigheter eller socialen borde ta hand om dem. Det är en jättesvår fråga, men jag tror inte att ett förbud mot tiggeri skulle vara lösningen.
Henrik Reuterswärd, kemiingenjör, Linköping
– Nej, jag ger ingenting. Jag har ju ingen aning om var pengarna hamnar. Man hör så mycket, de kan ha blivit satta där av en annan person som tar alla pengarna.
– Det är jättejobbigt att se dem, speciellt när det är kallt. Men en tia eller tjuga från mig spelar ingen roll, det löser inte problemet.
Maja Eklöf, jobbar på Bauhaus, Linköping
– Nej, ingenting. Man måste bestämma sig för en linje och hålla den, annars blir man tveksam varje gång man ser dem.
– Jag och mina väninnor pratar mycket om tiggarna. Det är jättesynd om dem, och det känns inte bra att bara gå förbi. Men jag vet ingenting om dem, och det är många som säger att det egentligen är någon annan som tar pengarna.
Ulla Sundström, pensionär, Linköping
– Nej, det blir absolut inga pengar till tiggarna. Jag tror inte att de är seriösa, det ligger någonting annat bakom deras tiggande. Det finns så mycket som är skumt i vårt samhälle nuförtiden, så jag är mycket skeptisk till dem.
– Jag tittar inte på dem utan går bara förbi. Det var en som ville ge mig en ros nyss, men jag tackade nej. Men jag tycker inte att man ska förbjuda tiggeri, de kan väl få hålla på så länge de inte ofredar folk.
Greger Johansson, ingenjör, Oskarshamn