Någon måste hålla ställningarna i köket, även under vårt besök – och det får bli Martin Demirs ansvar.
Johannes Demir sitter vid ett av de vita, runda borden i Linköping Science Park. Sedan 2009 har han och brodern Martin Demir drivit lunchrestaurang i Mjärdevi.
Men allt började egentligen redan i slutet av 90-talet, när bröderna startade sin första lunchrestaurang tillsammans, i Valla. Därefter satsade de på en kaféverksamhet i innerstaden.
– Konceptet var lite mer blandat där, men just salladerna var väl det som vi fastnade för, förklarar Johannes och tittar mot restaurangköket, där hans lillebror håller ställningarna.
2007 bestämde de sig för att utveckla och fokusera på salladskonceptet. När de, under 2009, fick nys om en tom lokal i Mjärdevi valde de att förverkliga sin dröm genom att öppna "Brödernas kök". Flera år senare, i december 2015, hade de vuxit ur lokalen och bara ett par månader senare flyttade de över verksamheten till den nuvarande.
– Vi började i liten skala, vi ville känna oss för och så märkte vi ganska snabbt att "jo, det går bra".
Men så kom pandemin.
– För oss här har det väl varit rejäla utmaningar ända sedan corona satte igång. Det har varit riktigt tufft.
Framför allt med tanke på restaurangens läge, menar Johannes. Många företagare i Mjärdevi gick plötsligt över till att jobba hemifrån – och en stor del av kundkretsen försvann. Det ekonomiska läge som nu råder har gjort det än tuffare.
– Det är nog många som tar med sig egna matlådor nu för tiden, även när de väl är på plats. Det har man full förståelse för, för det är tufft.
Pandemin har varit en utmaning för "Brödernas kök", men Johannes Demir är av uppfattningen att utmaningar är till för att lösas.
Men, utmaningar är till för att lösas. Åtminstone om man frågar Johannes.
– Man får anpassa sig. Det är det enda sättet att överleva.
Han berättar att bröderna exempelvis har börjat sköta mer administrativt arbete själva, för att hålla nere på restaurangens kostnader.
– Man lägger ner mer timmar själv, helt enkelt.
Hur mycket jobbar ni? Restaurangbranschen är ju, generellt sett, inte känd för att ha 40 timmars arbetsveckor?
– Nej, det ska gudarna veta, skrattar Johannes och fortsätter:
– Jag tror att jag kanske är här runt halv sju-sju på morgonen. Sällan har jag gått härifrån innan klockan åtta.
Johannes Demir beskriver sig själv som lite av en mångsysslare. Han tror att det krävs för att vara egenföretagare. Som restaurangägare räcker det inte med att kunna laga god mat, menar han. Det kräver också andra egenskaper, som att kunna hantera personal och att räkna.
På helgerna har restaurangen visserligen stängt, men då ska alla sysslor som inte hinns med i vardagen skötas. Det kan, förutom det administrativa arbetet, handla om att städa och tvätta arbetskläder.
– Det är nog jobb alla dagar.
Vad är det som gör att det är värt det?
– Det är inte värt. Rent krasst är det faktiskt så, skrattar Johannes och utvecklar:
– Om du räknar ut mina timmar och vad jag får betalt är det absolut inte värt pengamässigt, utan det är väl att man har hamnat i den livsstilen. Sedan är det bara att köra på.
Johannes arbetade med försäljning, ordermottagning och kundhantering på ett företag som sålde frukt och grönt innan egenföretagandet tog fart i slutet på 90-talet. Just restaurangbranschen var relativt outforskad mark, även om han hade hjälpt till på släktingars restauranger tidigare.
– Det är nog egentligen inte vad jag har tänkt mig att syssla med, skrattar han.
"Jag tror att jag kanske är här runt halv sju-sju på morgonen. Sällan har jag gått härifrån innan klockan åtta", berättar Johannes Demir.
Vilken bransch hade passat dig bäst, om inte restaurangbranschen?
– Ja, vad hade passat...
Johannes funderar, kommer fram till att han nog hade kunnat tänka sig att bli arkitekt. Eller byggare.
– Förmodligen många andra yrken också. Jag är nog litegrann av en mångsysslare på det sättet.
Han konstaterar att det nog krävs som egenföretagare.
– Du måste kunna flera områden än bara just mat. Du måste vara lite visionär, du måste kunna hantera personal, du måste kunna räkna...
Där kompletterar bröderna Demir varandra bra, menar Johannes. Hans lillebror sköter det mesta av kundkontakten, medan han själv sköter en större del av matlagningen.
– För oss är det absolut det mest naturliga i världen, säger Johannes om att jobba tillsammans.
"För oss här har det väl varit rejäla utmaningar ända sedan corona satte igång. Det har varit riktigt tufft", säger Johannes Demir.
Han fortsätter:
– Det kan vi tacka våra föräldrar för, för den uppfostran vi har fått. Vi har alltid haft en jättefin relation, alla syskon. Vi har aldrig haft några bekymmer med varandra på något sätt.
Är ni fortfarande bröder, då? Eller är ni bara kollegor?
– Vi är nog alltid bröder, i första hand. Även när vi jobbar med varandra är vi alltid bröder först.
Enligt Johannes har syskonen uppfostrats till att alltid vara lojala mot varandra, alltid älska varandra och alltid ställa upp för varandra.
– Det är nog det som har gjort att vi kan jobba ihop med varandra utan komplikationer, fastslår han.