De senaste månaderna har medierna innehållit många rapporter om transportkrisen i Storbritannien. Efter landets utträde ur EU lider man brist på utländska lastbilschaufförer, som inte längre får arbetstillstånd. Och utan chaufförer inga transporter, vilket kastat in britterna i en allvarlig kris med tomma mathyllor.
Men trots att Sverige är kvar i EU hotar liknande kriser även här. I en intervju i Svenska Dagbladet i höstas berättade Tommy Wreeth, förbundsordförande på Svenska Transportarbetareförbundet:
– Åkerierna måste i dag tacka nej till uppdrag för att de har svårt att få personal. De har fordon, men inga chaufförer – och då går uppdragen till skumma verksamheter som inte alls borde vara i den här branschen, säger han.
I Linköping finns flera av de utbildningar som kan råda bot på den hotande bristen. På Hagströmska gymnasiet i Linköping och vid Naturbruksgymnasiet i Vreta kloster finns gymnasieutbildningar medan Anders Ljungstedts gymnasium har vuxenutbildning. Ute vid halkbanan i Sviestad ligger privatskolan Linköpings tungutbildning, där Erika Wallgren är lärare och ägare:
– Det är ett högt tryck här, vi utbildar runt 200 nya förare om året.
Att ta ett lastbilskort privat är inte gratis, enligt Erika Wallgren får man räkna med en kostnad på 35–40 000 kronor.
Många tar sitt kort på gymnasiet – problemet där är att utbildningsplatserna inte räcker för alla som vill. Enligt Skolverkets statistik fick fordon- och transportprogrammet i höstas åter fler sökanden, denna gång var ökningen 1,8 procent jämfört med året innan. Programmet var även nu det mest populära förstahandsvalet bland elever som söker till yrkesprogram. Men bara hälften av de sökande eleverna blir antagna, platserna räcker inte till.
Utöver privatutbildning och gymnasium kan den intresserade även gå komvux eller Arbetsförmedlingens utbildningar. Just nu har dock en upphandling överklagats, vilket lett till en flaskhals.
En tydlig trend är att allt fler tjejer söker programmet. I höstas var ökningen 2,4 procent. Totalt var 23,6 procent av de sökande tjejer.
Men enligt ett par kvinnliga chaufförer vi har talat med är transportyrket en ganska "gubbig" bransch, med unkna attityder. En säger till oss:
– Man får tyvärr ett sexistiskt bemötande från alla man stöter på i det här jobbet. Kunder, åkare eller kolleger spelar ingen roll.
Hon berättar att hon ofta blivit ifrågasatt i sin yrkeskompetens, särskilt när hon var ny i branschen.
– Om jag bedömde att det inte gick att köra in på en viss plats så accepterades inte det. "Du är tjej, du kan inte bedöma sånt", fick man höra. Eller om jag kom med en leverans och bad mottagaren hjälpa till att bära in varorna: "Kan du köra så kan du säkert lasta av också".
En annan kvinna berättar om glåpord och prat bakom ryggen, hur hon kallats för "ratthållare" och annat.
Joakim Carlsson är ordförande i Östergötlands lokalavdelning av Transportarbetareförbundet:
– Det är absolut ett problem med den grabbiga jargongen som finns. Det är ganska lite som rapporteras in till oss, men vi vet att det förekommer. Förhoppningsvis är det något som kommer att förändras i takt med att fler kvinnor kommer in i yrket. Det är bra med fler tjejer i branschen, de har ofta en lugnare stil. Inte jobba jämt, inte köra på gränsen. Vi behöver mer av den sansade attityden.