På nyåret 1951 togs på lasarettsområdet en ny byggnad i bruk för Ögon- näsa- och halskliniken samt för hudkliniken. Den var ritad av arkitekten Herbert Brunskog och kostade totalt 1,9 miljoner kronor.
Vår stad
Landstinget beslöt att låta uppföra en ny byggnad med 50 vårdplatser varav tio skulle vara avsedda för barn. I avvaktan på dess färdigställande drevs den nya kliniken i Garnisonssjukhusets byggnad, vilken landstinget köpte 1949.
Den nya byggnaden stod inflyttningsklar på nyåret 1951. Omskrivet blev att till ett av väntrummen hade endast barn och deras mödrar tillträde samt att det fanns ett lekrum. På den manliga avdelningen inreddes ett rökrum. Läkarna berättade för Corren att rökning var ofarligt även för de halssjuka.
Våren 1944 uppmärksammades behovet av en klinik för vård av hud- och könssjukdomar. Staden hade alltsedan 1923 upphandlat den vården av stadsläkaren Carl Wittberg. Nu ville staden att landstinget skulle ta över den avgiftsfria könspolikliniken.
På varje våningsplan fanns såväl dagrum som balkonger och solverandor. På en av verandorna ses lasarettets styresman doktor Gillis Herlitz, syssloman major Edward Mauroy samt husmor Anna-Greta Hofling.
Landstinget beslöt då att i den nya byggnaden även skapa en hudklinik med såväl en mottagnings- som en vårdavdelning. Den senare hade 25 vårdplatser för hudsjukdomar. För könssjukdomar räckte det med 3–4 platser då endast smittfarliga och minderåriga patienter behövde läggas in. Strikta åtgärder vidtogs för att säkerställa sekretessen för patienter med könssjukdomar, ingen skulle låta bli söka vård av oro för att bli utlämnad åt offentligheten.
Vid projekteringen av den nya byggnaden var chefen för öron-, näsa- och halskliniken Eric Flodgren, som ses på bilden, tillsammans med lasarettsläkaren Sixten Hesser medicinskt sakkunniga.
Vid invigningen kungjorde landstingets ordförande, riksdagsmannen Gottfrid Karlsson, att Linköping hade Sveriges största landstingsdrivna lasarett. Högtidligheten fortsatte med att chefen för öron-, näsa- och halskliniken Eric Flodgren berättade att nya mediciner minskat antalet patienter med svåra öronbesvär. Kliniken hade även börjat utföra plastikoperationer för att hjälpa människor med, som Flodgren uttryckte det, fula och vanställda ansikten.
Hudkliniken var, berättade dess chef Robert Norrlind, en av landets två fullständigt utrustade hudkliniker. Han betonade att med klinikens förnämliga laboratorium kunde hjälp ges till patienter med, som han sa, egendomlig överkänslighet.
Till invigningen var 49 herrar och en dam, lasarettets husmor Anna-Greta Hofling, inbjudna. Sällskapet bjöds på lunch i sjuksköterskornas matsal.
Våren 1923 färdigställdes Linköpings Garnisonssjukhus. År 1949 sålde försvaret byggnaden till landstinget. Den revs 1993 för att lämna plats för den södra entrébyggnaden.
Nämnas kan att på Linköpings lasarett utförde läkaren Sixten Hesser, en av utredarna av hudkliniken, i augusti 1944 landets första lyckade penicillinbehandling. På andra sjukhus hade två tidigare försök misslyckats.