Den Weiderska fastigheten i hörnet av Repslagaregatan och Ågatan var en av Linköpings allra elegantaste jugendhus. Det stod klar hösten 1906 och var ritat av Stockholmsarkitekterna Ullrich & Hallquisth. Efter att ha brunnit sommaren 1968 revs byggnaden.
Vår stad
När byggnadsarbetet inleddes var Jöns Carlsson fastighetens ägare. Han kallade sig då gårdsägare men hade gjort sig en förmögenhet som spannmålshandlare. Carlsson avled redan i oktober 1905 innan huset var färdigställt. Fastigheten inköptes då av grosshandlaren Erik Bellinder i Köping. Han lät färdigställa huset som stod inflyttningsklart den 1 oktober 1906. Det inrymde då tio lägenheter samt sju butikslokaler.
År 1907 öppnades biografen Continental i hörnet mot Ågatan. Den drevs av Nils Sjöland, som likt flera av butiksinnehavarna även bodde i huset. Även Emanuel Påhlman hade såväl sin tandläkarmottagning som bostad i huset likaledes hade Carl Cederblad både sitt advokatkontor och bostad där.
Änkefru Märta Erlandsson drev ett pensionat i sin våning, medan sjuksköterska Maria Ulriksson kombinerade sitt boende med Linköpings Privata Sjukhem.
Biografen lades ned 1911. I de lokalerna kom konditorn Wilhelm Weider att hösten 1914 öppna ett konditori. Weider var dessförinnan anställd på det av Evert Taube i Stockholmsmelodin omsjungna Feiths konditori på Strandvägen i Stockholm. Feiths var också Weiders förebild.
Den ursprungligen skånske konditorn Wilhelm Weider öppnade lördagen den 31 oktober 1914 sitt konditori på Repslagaregatan i hörnet med Ågatan. Småningom kom han att driva flera kaféer i Linköping.
Tidningen Östgöten prisade konditoriets interiör. De stora skyltfönstren gjorde lokalen ljus. Möblerna var av fernissad björk och gav precis som gardiner och mattor ett elegant intryck.
Verksamheten utvecklades väl och 1918 köpte Weider hela fastigheten. Weider utsågs 1931 till kunglig hovleverantör. Konditoriet hade förutom huvudverksamheten även en rad olika filialer. Weiders drev således under en period såväl Siesta vid Stora torget som Ciro på S:t Larsgatan.
I mitten av 1960-talet köptes fastigheten av byggmästaren Gösta Lindstén, som sålde den vidare till byggmästaren Åke Eriksson. I det sena 1960-talet var fastighetens underhåll eftersatt. I augusti 1968 drabbades vindsvåningen av en brand. Brandskadorna var så omfattande att byggnadsnämnden anmodade ägaren att riva huset.
Arkitekterna Ullrich och Hallquisth har även ritat Jonn O. Nilsons palats vid Stora torget samt givit den Ruuthska villan på Apotekaregatan sitt nuvarande utseende.
Dessvärre fick det vackra huset förfalla på 1960-talet. Efter att ha brandskadats sommaren 1968 kom byggnaden att på kommunens uppmaning att rivas. Bilden är tagen 1964.
Jöns Carlsson var bondson från Nykil. På 1873 flyttade han intill Linköping. Carlsson, som i folkmun kallades för Rike Carlsson, ägde flera fastigheter i Linköping bland annat den sydligaste delen av det område vi kallar för Stolplyckan efter Carlsson länge kallat för Karlberg.