– Men fortfarande är det ett relativt nytt forskningsområde. Det finns ännu inga långtidsstudier men man har dragit slutsatsen att resultaten även gäller på lång sikt, säger Sussanne Börjeson, professor vid Linköpings universitet (LiU).
Hon är forskningsledare i Phys-Can, ett samarbete mellan LiU, Uppsala och Lunds universitet som finansieras av den statliga myndigheten Vetenskapsrådet. Studien hoppas kunna verifiera träningens positiva effekter på lång sikt.
– Det finns ett behov av studier som tar ett grepp under längre tid, då studierna på kort sikt behöver replikeras. Är träningen receptiv tio eller tjugo år efter behandlingen? Vad har det för långsiktiga effekter? Det vet vi egentligen inte, säger hon.
I Phys-Can har patienter fått styrketräna och motionera på en låg till måttlig eller hög intensitet. Nu kvarstår för forskarna att följa dem under tio års tid.
– Vi vill mycket med studien. Bland annat titta på återfallsrisk och överlevnad på lång sikt. På kort sikt vill vi se om träningen minskar tröttheten, och på så vis ger patienten en ökad livskvalitet, att de mår bättre under själva behandlingen, förklarar hon.
Cancerfonden har finansierat en studie vid namn Opti-train som leds av Yvonne Wengström, onkologisjuksköterska och professor vid Karolinska institutet. Studien har visat att kvinnor som tränar under cytostatika-behandling mot bröstcancer får minskad trötthet, lättare att behålla vikten samt ökad muskelmassa, och att dessa positiva effekter kvarstår ett år efteråt.