Det är liv och rörelse på Stora torget i centrala Linköping. Uteserveringarna packar upp för säsongen och lunchlediga övervakas av Folke Filbyter när de skyndar över kullerstenarna på väg till nästa butik.
Stora hotellet ligger längs hela ena sidan av torget och ståtar med fyra våningar i ljusgul puts. Fasaden är symmetrisk och smakfull med pilastrar och stuckatur helt enligt den svenska empirarkitekturen.
Det är en anrik byggnad. Uppförd redan 1852 och därmed ett av Sveriges första stadshotell.
Det förpliktar förstås.
Vi lämnar fredagshetsen på torget bakom oss och kliver in i foajén. Nu är det en stunds intervjuer och rundvandring i olika rum som hägrar – inte en lyxig weekend i lugn och ro, bara ligga i sängen och bläddra mellan tv-kanalerna och äta långfrukost i morgon bitti. Men drömma är tillåtet. Och det är ganska enkelt. För i samma stund vi kliver in i foajén infinner sig just hotellkänslan. Den lite lugna och omhuldande.
Vi passerar mellan två vitmålade pelare som förstärker den empiriska stilen, och ett runt bord med marmorskiva som rymmer ett stort blomsterarrangemang, för stunden av vita orkidéer. I taket minner stuckaturen om svunna tider. En del är nytillverkad i gammal stil, men mycket är kvar sedan hotellet byggdes för mäktiga 166 år sedan. Här blandas gammalt och nytt. Receptionsdisken är av spegelglas men smälter in fint i det lite lågmälda uttrycket som präglar entrén. Tre låga aloe vera-växter står på disken och en obligatorisk skål med hotellets karameller förstås. Svag, varm punktbelysning bidrar till lugnet.
Vi sänker axlarna och andas ut.
– Välkomna, säger hotelldirektören Anne-Lie Boman och försäljningschefen Ingela Lindahl och visar till ett bord med höga stolar. De är likadant klädda i kavaj och byxor i mörkblått.
– Jo visst förpliktar det en del att ta hand om ett så här gammalt hotell, säger Anne-Lie och sätter sig till rätta på stolen. Hon har just avslutat en temalunch med gästföreläsningar i matsalen och deltagarna hälsar och tackar på sin väg ut.
Sedan 2011 ingår hotellet i kedjan Elite hotels.
– I dag ser man värdet av att byggnaden är så gammal, säger hon. När vi köpte hotellet för sju år sedan var många av rummen i stort behov av renovering, och då kändes det viktigt att skapa ett modernt hotell, men ändå bevara historien.
Bland annat fanns den Oscarianska frukostmatsalen med tillhörande gigantiskt kök som inte utnyttjades och därför kunde byggas om till ytterligare 25 rum. Hotellet gick därmed från 92 till 117 rum, varav 60 av de ursprungliga 92 har helrenoverats. De övriga var fina nog att klara sig många år till.
Det är en smula oklart varför matsalen kallades den Oscarianska, men det sägs att Oscar II besökte Linköping och att han då tyckte att en egen matsal på stadshotellet inte var att begära för mycket – ja, det lär i själva verket ha varit ett krav för att han skulle kunna tänka sig att bo där.
Vi lämnar foajén och passerar genom en nyinstallerad branddörr i glas som leder till stentrapporna i original. Här har en och annan pumps och lacksko gått genom åren. Inte bara en egensinnig kung från slutet av 1800-talet, utan också idrottsstjärnor, artister, affärsmän, bröllopsgäster och barnfamiljer på besök i en ny stad. Hemligheten om vilka gästerna har varit är lika väl förborgad i stentrapporna som hos personalen förstås. På Stora hotellet kan man bo och vara säker på att få vara anonym. Ja, om inte gästen i fråga själv väljer att gå ut publikt med sin vistelse förstås. För några år sedan var John Cleese på besök och passade på att göra sig lustig på Twitter om att han minsann inte bodde på ett hotell utan i en byggarbetsplats med övernattningsmöjligheter.
– Plötsligt började tidningar från hela världen ringa, säger Anne-Lie. Och visserligen var det här under vår renovering, men det var inte så svårt att vända det till något positivt för oss ändå.
Vår första anhalt är den imponerande frukostmatsalen på andra våningen. Numera har restaurang Storan som ligger i samma byggnad hand om all servering av luncher och a la carte. Hotellet sköter endast frukosten i ett mindre kök intill den stora, vackra lokalen som tidigare hyst bland annat biograf och nattklubb.
Vi tar oss vidare i de nötta trapporna med snirkliga räcken i original, under gigantiska kristallkronor i taken och ända upp till sviten på våning 4.
Den är rymlig och nyrenoverad. Väggarna i sovrummet går i behagligt mörkgrått, den tjocka heltäckningsmattan är mörkblå och sänggaveln i blått tyg är inbyggt i väggen. Salongen, eller vardagsrummet, går i ljusare grå toner på väggarna med mossgröna soffor och ett matbord för ett sällskap om sex personer. I taket syns de grova träbjälkarna i ett spännande mönster. Det är trivsamt.
– Sviten är eftertraktad på helgerna, säger Anne-Lie. Här bor de som har något att fira till exempel.
Nästa rum vi kikar in i ligger på tredje våningen och är ett dubbelrum de luxe. Det betyder extra utrymme, soffa och fåtölj och morgonrock med tofflor. Här är grått på golvet och grått på väggarna som bryts av rött i sängkjolen, sänggaveln och kuddarna.
I samma stund som vi går in i ett rum börjar Anne-Lie och Ingela automatiskt att ordna detaljer. En penna ligger lite snett, en tvål har hamnat något åt höger på handfatet, en duschslang ser möjligen lite slarvig ut, en fåtölj dras lite, lite närmare bordet intill.
Det sitter i ryggmärgen.
– Jag vill till och med att flaskorna ska stå perfekt med etiketterna framåt i minibaren, säger Anne-Lie och snurrar allt till rätta.
– Så, mycket trevligare för gästen!
Hur resonerar man när ett hotellrum inreds?– En del gäster vill veta vad de får när de bokar, medan andra tycker om att överraskas av att våra hotell är inredda på olika sätt, säger Anne-Lie. Men grått är klassiskt och fungerar för de flesta.
På första våningen kikar vi in i ett enkelrum eller mindre dubbelrum. Det betyder en 160 centimeter bred säng och ett skrivbord.
– Perfekt för affärsresenärer, de brukar trivas här, säger Ingela.
Hon rättar till ett paket med öronproppar som ligger på nattduksbordet medan Anne-Lie puffar till örngottet på en kudde.
Gör ni likadant hemma?Ingela skrattar.
– Nej, och det är ju egentligen inget som behövs här heller. Vår housekeeping gör ett utmärkt jobb och det är nog bara vi som ser att öronpropparna ligger lite, lite snett.
Men faktum är att lyxen och perfektionen är viktig på ett hotell.
Kanske är det just det som beskriver den särskilda ”hotellkänslan”.
Frågan är om det går att ta något av extravagansen med sig hem?
– Mörkläggningsgardiner, säger Ingela. Det var förebehållet hotell tidigare men finns numera att köpa för privatpersoner också. Och så bäddar jag alltid med flera kuddar även hemma.
– Jag har tunna gardiner över fönstren i sovrummet med de tyngre gardinerna utanpå, säger Anne-Lie. Och så har jag kantsydd heltäckningsmatta som sticker fram under dubbelsängen så att det blir skönt att sätta ner fötterna.
Vi skiljs åt i foajén och går ut på torget där lunchen har övergått i eftermiddag. De automatiska dörrarna sveper igen bakom oss och stänger därmed till om den omtalade känslan av lugn och lyx.
Ja, det är nog så det ska vara att bo på hotell. Skillnad mellan vardag och weekend. Mellan att bädda själv eller få det gjort när man lämnar rummet.
På hotell ska man bli lite bortskämd. Hemma får man skämma bort sig själv. Kanske med en extra kudde eller nymanglade lakan. Lite hotellkänsla i vardagen.
anna.linden@corren.se