– Det var klockan 09.01. Det kommer jag ihåg för det första jag gjorde var att titta på klockan. Sedan måste jag ha blivit ganska uppjagad. För jag ringde grannen och ropade att de har sprängt något och då lät jag tydligen väldigt orolig. Jag har fortfarande ont i öronen.
Hon minns inte allt som hände den där morgonen. Bara att hennes barnbarn, Jonas Lassmark, var på plats mycket snabbt och hjälpte henne.
– Han tog sig förbi avspärrningarna på något sätt och skyndade sig hem till farmor. Ja, det där skötte han väldigt bra, säger hon.
Från köksfönstret pekar Birgitta Lassmark ut huset som drabbades värst av explosionen på gården. Tryckvågen slog igenom hela hennes lägenhet. Fönstren blev till smulor. Och det blev en väldig röra med saker på golven.
– Och en badrumsdörr som stod lite på glänt åkte upp och blev helt krossad. Men den har de bytt ut nu. Stångåstaden har varit snabba med att få ordning. Förutom den där persiennen, som alltid har trilskats, säger hon med ett litet leende.
Birgitta Lassmark verkar dock inte vara av den lättskrämda sorten. Hon kan inte låta bli att berätta lite om sitt liv. Om hur hon gick sjuårig flickskola i Linköping, och att hon tidigt fick ta över sin fars sågverk i Gällstad-Lundby utanför Vikingstad.
– Man kan nog säga att det inte var särskilt många kvinnor i den branschen, och inte som chefer, säger hon.
Efter explosionen kunde hon åka hem till släktingar och vara där några dagar i stället. Under tiden fick hon hjälp med att städa upp lägenheten. Och fönstren byttes ut relativt snabbt.
– Det hjälpte nog mig väldigt mycket att slippa vara i allt det här eländet.
Hur känns det nu?
– Jag känner mig nog ganska bra. Jag har varit hos en läkare och där var det inga problem, förutom öronen kanske. Men efter några dagar märkte familjen på mig att jag var lite chockad. Så det har nog satt lite spår ändå.
Birgitta Lassmark tar det som har hänt med ganska stort lugn.
– Jag behöver inte vara orolig över det här. Jag trivs väldigt bra här. Och det är ju ganska osannolikt att det händer igen.
Men hon har många funderingar i efterhand och korta minnesbilder om hur gården mellan husen såg ut före explosionen.
– Det är klart att man undrar lite vad det är för någon person som gör en sådan här sak. Det kunde ju ha blivit så mycket värre.