I dag diskuterar hela världen hur vi ska bryta vårt behov av olja. Klimathotet lyfts fram som den främsta anledningen, vi måste stoppa den globala uppvärmningen genom att begränsa vår förbränning av kol och olja.
Men bland många makthavare är oron minst lika stor för ett annat problem: Den framtida bristen på olja. Att oljan kommer att ta slut är uppenbart, frågan är bara när. I den så kallade peak-oil-debatten hävdar några att världen nådde sin maximala produktion av olja redan 2005, andra menar att det kommer att ske inom 10-20 år.
Och vad händer sedan? Vissa forskare hävdar att vårt samhälle är så extremt beroende av olja att kraftigt höjda oljepriser kan utlösa en global kris.
Just nu finns det stora förhoppningar om att biobränslen ska lösa mycket av problemen, åtminstone inom transportsektorn. Genom att framställa biobränslen som etanol och biodiesel ur skogs- och jordbruksprodukter skulle vi kunna skapa ett miljömässigt hållbart energisystem.
Men hur realistiskt är det att ersätta oljan i transportsektorn med biobränsle? Det är ämnet för en C-uppsats som Jacob Nordangård skrivit som en del av sina studier i geografi.
Han valde att studera förutsättningarna för att bygga ut produktionen av biobränslen i USA, Brasilien, Malaysia och Indonesien.
Resultatet ger en bild av biobränslen som ett alternativ på marginalen. Oljebolaget BP har i en mycket optimistisk prognos beräknat att 30 procent av transportenergin i världen kunna ersättas med biobränsle. Men IEA, International Energy Agency, ligger mycket lägre i sina beräkningar, de förutspår att bara 4-7 procent av transportenergin kommer att bestå av biobränslen år 2030.
En annan beräkning visar att det skulle behövas 2,7 hektar per person för att försörja vår energihungriga värld med bioenergi. Men med rådande befolkningsökning kommer vi bara att ha tillgång till 0,17 hektar per person år 2025.
- Det skulle krävas flera jordklot enbart för att täcka vårt behov av biobränsle, säger Jacob Nordangård.
Han pekar också på en rad andra problem. Mycket av dagens biobränsleproduktion är starkt beroende av fossila bränslen. Att framställa etanol ur majs och vete är så energikrävande att energivinsten bara är marginell.
Till detta kommer problem med regnskogsskövling, övergödning och spridning av bekämpningsmedel som kan följa i spåren av en kraftig utbyggd bioenergiproduktion.
- Jag kände att jag var tvungen att skriva den här uppsatsen. Jag anser att vi undervärderar risken för en samhällskollaps när oljan tar slut, säger Jacob Nordangård.
Han slutsats är inte att vi ska strunta i att utveckla biobränslen. Men det krävs mer, vi måste ändra vår livsstil.
- Det här går inte att lösa med en teknofix. Vi måste ställa om vårt samhälle så att det blir mycket mindre energikrävande.
- Bilismen är ett stort problem. Att bygga städer för att alla ska ha bil och ligga och köra av och an till Tornby för att handla är rena vansinnet, säger Jacob Nordangård.