Röken efter den svarta bilens burnout har precis lagt sig. Kvar finns bara en skarp lukt av bränt gummi åskådarnas näsor.
På trottoaren intill Shellmacken radar människor upp sig. Alla håller i en mobiltelefon, redo att trycka på inspelningsknappen. En röd Nissan s14 vq35 svänger långsamt ut från parkeringen, gasar till. Allt är stilla i en sekund. Sedan börjar 20 mobiler att filma.
Ljudet är öronbedövande när däcken skrapar sig fram längs asfalten och en tjock, vit rök skymmer sikten för personerna som bilen passerar. När röken lättar syns kolsvarta gummistreck på asfalten. Souvenirer från ännu en lyckad kväll på Braskens bro.
En svart Nissan med V6-motor tar tillfället i akt att impa på publiken. Föraren gasar, ett smattrande ljud hörs och ur avgasrören sprakar gnistor.
Klockan har nyss passerat 22 och det finns inte en enda parkeringsficka ledig vid macken Shell vid Braskens bro. Borta vid bensinpumparna hörs någon ropa:
– Nu kommer Fredrik, han har stans fetaste BMW!
Rösterna överröstas av musik som överröstas av motorljud.
– Det här är en lugn kväll. Vi funderar nästan på att åka vidare, säger en kille i 18-årsåldern.
Ingen som inte varit här tidigare kan hålla med honom. För de flesta är det här den totala motsatsen till en lugn fredagskväll.
Det är bilar – och människor – överallt. Bortåt hundra personer har redan samlats och det kommer fler bilar hela tiden. Längs med en cykelbana står ett tiotal ungdomar och dricker groggar ur plastglas och fyller på med sprit från baksätet på en gammal amerikanare. Staket, betongsuggor och motorhuvar har för kvällen blivit sittplatser. Bensinångorna sticker i näsan.
Stämningen är, enkelt uttryckt, på topp.
16-åriga Otto Hägglund Tell har varit här några gånger. Han känner inte så många, men det gör inget. Vid Braskens bro är det lätt att snacka med andra.
– Ser man en cool bil är det ofta ägaren som står bredvid och man kan börja prata. Så får man nya kompisar.
16-åriga Otto Hägglund Tell, till vänster, uppskattar stämningen på Braskens bro och att alla pratar med alla.
Killarna berättar ivrigt om sina bilar. Förklarar tålmodigt varför en viss bilmodell är bättre än en annan, men svarar svävande på det faktum att många irriterar sig på deras närvaro vid macken.
– Vi håller en bra nivå och spelar inte jättehög musik, det har vi för dåliga högtalare för, säger Wille Bremer.
– Någon gång har det kommit en arg tant och sagt att vi får tänka på att folk sover. Men det finns de som låter mycket mer än oss, säger en kompis.
Inne på macken är det tyst. Bakom kassan står Åsa Fransson. Hon har håret uppsatt i en slarvig tofs och hennes naglar matchar arbetsklädseln.
Här, i det gula skenet från lamporna och med utsikt över bensinpumparna, har hon arbetat natt i elva år.
Att bilintresserade ungdomar uppehåller sig vid mackområdet vid Braskens bro är inget nytt.
– Redan för 20 år sedan, när jag själv var ung, hängde ungdomar här. Jag med. Jag kom aldrig ifrån Braskens, kan man säga.
På det stora hela uppskattar Åsa ungdomarnas närvaro runt macken. Åsa jobbar ensam största delen av nattpasset och tonåringarna ger henne sällskap och en känsla av trygghet.
De flesta vet vem hon är. De köper cigg, snus och energidryck av henne. Byter några ord. Ibland har de hjälpt henne att avvisa stökiga och påverkade kunder.
– På sommaren är de här alla veckans dagar från klockan 22 till dess att jag går hem vid 06 på morgonen. På helgerna brukar det komma lite folk utifrån.
Ibland ringer människor till Åsa Fransson på macken. De är trötta på att deras nattsömn störs av ljudet från motorer.
Då brukar Åsa gå ut och be ungdomarna att burna lite mindre. "Jag brukar också säga ifrån om de kör som idioter inne på mackområdet eller om de parkerar så att pumparna blockeras".
Braskens bro är placerat mellan Saabs stora kontorsbyggnader och två bostadsområden. Lägenheterna på andra sidan Brokindsleden ligger uppskattningsvis 50 meter från parkeringen. Där är stämningen bland de boende inte lika god efter att man i flera års tid har tvingats höra ljuden från vrålåken tvärs över vägen flera nätter i veckan.
– Min granne har sitt sovrum ut mot macken. Men där kan han inte vara, utan han tvingas sova på soffan på grund av allt oljud, säger Kamilla Larsson som själv har en lägenhet som vätter mot Söderleden.
– Det är, rent ut sagt, för jävligt vad det låter. Det är lite konstigt att ungdomarna får hålla på, fortsätter hon.
Hon och hennes granne är inte ensamma om att störas av bilarna vid Braskens bro. En annan granne, Peter, berättar att hela hans lägenhet fylls av däckrök på sommaren när han sover med öppet fönster.
– Jag har cancer i lungorna och tvingas gå upp mitt i natten för att göra korsdrag i ett försök att få ut röken. Det har blivit som Mantorp park här. Det är inte bara ungdomar, utan folk med bilar för miljoner.
Vännen Magnus håller med.
– Varför är polisen inte intresserad av att bötfälla dem? Jag är vansinnigt trött på allt oljud. Musiken som de spelar på låg frekvens efter midnatt är så hög att det lika gärna hade kunnat vara grannen som spelade.
Peter och Magnus som bor nära Braskens bro delar inte de bilintresserade ungdomarnas glädje. De är ordentligt trötta på ljudet och avgaserna från platsen.
Polisen bekräftar att de ofta får samtal om stök, oljud och buskörningar vid Braskens bro.
– Braskens bro är ju ett samlingshål, precis som City Gross-parkeringen i Mantorp eller busstorget i Kisa, säger Svante Vikinge, chef för trafikpolisen i Linköping.
Polisen kan bötfälla ungdomarna för onödig och störande körning. Sedan den 1 juli i år har polisen även möjlighet att utfärda ordningsböter på plats till personer som spelar hög och störande musik, exempelvis från en bil.
Svante Vikinge är osäker på om det gjorts vid just Braskens bro, men han uppmanar boende att ringa polisen när de besväras av hög musik eller buskörning.
– Kan man är det bra att ta registreringsnumret. Då har vi lite mer att gå på.
När festen är över på Braskens bro är det endast däckspåren i asfalten som vittnar om att det nyligen varit rejält drag i området.
Tillbaka på parkeringen, bland däckspår och avgaser. Brad Fridell är fotograf, han fotar och filmar ofta drifting, sporten där förarna gör kontrollerade sladdar i sidled.
Han menar att Braskens bro är unikt. I Vimmerby, där han bor, finns det inga sådana här samlingsplatser längre. Ungdomarna skräpade ner och förstörde så pass mycket att polisen spärrade av hela parkeringar.
– Här är det annorlunda, folk svinar inte ned här. Att det funkar beror nog på att macken finns här.
Även bilfantasten Henrik Haraldsson, som driver egen youtubekanal, beskriver atmosfären vid Braskens bro som välkomnande och inbjudande.
– Det är jävligt behaglig stämning. Alla pratar med alla och det är en bra blandning av bilar.
Henrik Haraldsson är stolt över sin bil. "Det har varit en dröm sedan jag var sex år. Jag köpte den för 40 000 för ett år sedan, nu är den värd 100 000. Alla japanska bilar går upp i värde", säger han.
Att det ändå finns de som beter sig illa tycker de vi pratar med är synd, eftersom det drabbar alla bilintresserade.
– Vissa ser sin bil som en rullande fest. De är inga riktiga bilälskare, säger Henrik Haraldsson.
Vi sätter oss i vår vita Opel med automatlåda, backar ut från parkeringsplatsen och lämnar Braskens bro. Snart har vår parkeringsplats ockuperats av en bil med v6-motor och dumpventil.