Vad handlar nu detta om? Jo, årets upplaga av LiU-loppet, med cirka 450 startande som sprang distanserna fem och tio kilometer. Loppet startar vid Campushallen och bland annat upp i Vallabacken och skogen. Högst uppe finns alltid två drickabackar, en för herrklassen, och en för damklassen. Den som släpar med sig backen i mål, får ett bonuspris.
Det gjorde Elin Arshi:
– Jättekul. Det var några tjejer som inte tog backen före mig! Den drog ner farten lite efteråt. Jag har för korta armar för att bära en back när jag springer. Men nu känns det riktigt bra, säger hon efteråt.
Och det gjorde även William Pommer:
– Jag brukar satsa allt, det är ganska många som vill åt den där backen. Och sedan använder jag den. Jag sätter mig ned och vilar en stund och tittar på alla som springer förbi!
Hmm ..., ”brukar” säger du?– Ja, jag tog backen förra året också!
Loppet har arrangerats både höst och vår sedan 2011. Loppet arrangeras av studenterna själva, med olika sponsorer och lite stöd från Campushallen på LiU-området. Deltagarna är påhittiga och utmanar varandra på olika sätt. Det var en deltagare som sprang två mil i stället för en, alltså fyra varv. I år kunde den som var observant notera att Noah Hellman valde att springa hela loppet barfota. Men det var bara som det skulle.
– Jag brukar springa barfota, ungefär varannan dag. Det längsta jag har sprungit är en marathon-distans. Det blev åtta varv i Rydskogen! Jag gillar LiU-loppet eftersom det är gratis, säger han.