Grundfrågan i beslutet har handlat om huruvida bredband och internetabonnemang ska ingå i försörjningsstödet eller ersättas utanför stödet.
I Arbetsmarknadsnämndens möte i oktober beslutade en oenig nämnd att det skulle räknas i in försörjningsstödet, vilket i praktiken betydde en minskning av stödet med 250 kronor. Socialdemokraterna och Miljöpartiet var oeniga med resten av styrelsen och ville återremittera alternativt avslå hela ärendet. Men en majoritet röstade för att bredband och internet efter beslutet skulle ingå i det man kallar riksnormen.
Ali Hajar (S) vice ordförande i Arbetsmarknadsnämnden ansåg att beslutet inte var något annan än en smygsänkning av stödet och en besparing. Något som ordförande Fredrik Lundén (M) inte höll med om.
Ärendet hamnade i förvaltningsdomstolen som ansåg att beslutet var fel. Arbetsmarknadsnämnden sökte och fick prövningstillstånd hos kammarrätten i Jönköping och de kom tämligen snabbt med beskedet att beslutet var fel. I sitt beslut hänvisar kammarrätten till en dom i Högsta förvaltningsdomstolen 2017.
– Vi tyckte från början att majoritetens tolkning av socialtjänstlagen och normen var tvivelaktig. Det här är bara ett misslyckat försök till symbolpolitik, och man visste att man var ute på hal is, säger Ali Hajar som tycker att tiden för beslutet inte heller kunde vara sämre valt, med tanke på hur stora krav det är i dag på att digitalt kunna gå i skolan, söka jobb eller jobba hemifrån.
Ali Hajar tycker också att han fått stöd i sin uppfattning att det faktiskt handlar om en besparing, eftersom utbildningsförvaltningen slår fast att förändringen av beslutet innebär ökade kostnader för förvaltningen.
Fredrik Lundén (M) är inte särskilt besviken över domstolens beslut utan säger att man var medveten om att beslutet kunde vara juridiskt tveksamt men ville få detta prövat.
– Vår utgångspunkt är att det inte ska vara sämre att vara låginkomsttagare jämfört med att ha försörjningsstöd. När tv-licensen togs bort låg ändå den posten kvar i försörjningsstödet, medan det för en inkomsttagare istället blev en ökad skatt. Vi rättar oss självklart efter beslutet men fortsätter att se över prejudicerande domar.
Statliga myndigheter bestämmer riksnormen, varför ska Linköping ändra på det?
– Nu har ju inte staten alltid rätt. Vi som kommuner måste alltid kunna ifrågasätta vad som är rätt och riktigt.