"Vi står fortfarande i samma bilkö som vi har gjort hela dagen. Det rör sig väldigt sakta och vi har inte lämnat Kievs stadsgräns än. Jag ser människor som går längs gatorna med packning och matkassar, men de är förhållandevis lugna ändå", säger Tamuz Hildir när han ger en direktrapport från Kiev.
När vi når honom via telefon, på torsdagseftermiddagen, befinner han sig i en av de milslånga bilköerna ut ur den ukrainska huvudstaden. Bara timmar efter Rysslands invasion, omkring klockan 08.00 i morse, påbörjade han sin resa ut ur landet tillsammans med sin nyfunna bekantskap Kenneth Enberg från Lidköping. De båda träffades i söndags – på flygplanet från Sverige till Ukraina.
– Det är ganska surrealistiskt men jag var faktiskt i Linköping i lördags för att se på innebandymatchen mellan Linköping och Pixbo. Därefter flög jag hem till Ukraina på söndagen och allt var precis som vanligt. Under natten väcktes jag av att min pulsklocka började lysa rött – på morgonen förstod jag att Ukraina hade invaderats, säger Tamuz Hidir direkt från bilkön.
35-åringen är född i Ukraina men uppväxt i svenska Jönköping. Universitetsstudierna i statsvetenskap och nationalekonomi genomfördes vid Linköpings universitet medan han dessutom var innebandyspelare i LIBK och engagerad i föreningens styrelse. Sedan 2012 bor han i Ukraina och är verksam inom landets innebandyförbund. Tidigare var han ordförande – numera har han, som han själv uttrycker det, en mer verkställande roll.
– Jag har fortsatt att ha kontakt med Linköping, jag har många vänner i staden, och jag har varit lite av en dörröppnare för ett samarbete mellan Sveriges och Ukrainas innebandyförbund. Vi har över tio lag från Ukraina som är anmälda till Linköping floorball games – innebandyturneringen i april, säger Tamuz Hildir.
Hur känner du kring det som händer i Ukraina just nu?
– Det är fruktansvärt. Helt oprovocerat väljer Putin att anfalla en demokrati, ett land som försöker att göra upp med det sovjetiska. Samtidigt vet jag att många ukrainare inte kommer att ge upp. Det här kommer att bli blodigt. Det är vansinnigt.
"Jag har en vän som visade mig en bild på en nedskjuten rysk helikopter, men det är för färskt att säga om det är någon jag känner som har drabbats av några konsekvenser. Jag vet att det är människor som lämnat Kiev för att lämna sina barn på landsbygden och sedan återvända för att hjälpa till", berättar LiU-alumnen Tamuz Hildir.
Är du orolig, för dig själv, för andra?
– Jo men det är klart. Ukraina kämpar för sin existens nu. Jag vet själv hur svårt det har varit att gå från ett auktoritärt samhälle till en demokrati. Det har kostat väldigt mycket och skulle Ukraina falla mot Ryssland – ja ett sånt land skulle jag inte vilja leva i.
Tamuz Hildirs mål är att ta sig från Kiev, till Rumänien och vidare till Sverige.
– Hur det blir med mitt jobb och mitt liv är inget som jag tänker. Visst är innebandyn viktig, men det är inte det viktigaste just nu.