Det är tufft för förskolepersonal att jobba på sommaren då fler förskolor sammanslås. Det blir otryggt och kaotiskt på sommarförskolorna när barn som inte känner varandra och pedagoger som inte heller känner varndra eller barnen förs samman, berättar förskolepersonal vi har pratat med.
Corren har träffat tre personer som tagit mod till sig och berättar om brister i sin arbetsmiljö. De jobbar fortfarande eller har jobbat på någon av de förskolor i Valla/T1 som har anmälts till Arbetsmiljöverket. Alla tre har erfarenhet av problem med hat och hot om våld samt hög arbetsbelastning – två av dem har varit ensamma på arbetsplatsen med 15–20 barn. Och i varje grupp fanns det åtminstone ett utagerande barn med särskilda behov.
– Det är hög tid att människor förstår att brister i vår arbetsmiljö inte enbart drabbar oss personal. Dessa brister drabbar i högsta grad även barn. Vi måste prata om hur barnen upplever hela situationen och hur de drabbas av det. Barn med särskilda behov som inte får hjälp av personal med kompetens slår både mot personalen och de andra barnen, berättar en av dem, som vi kallar Alma.
Att alla tre vill vara anonyma beror på att de är rädda för konsekvenser.
– Det råder en tystnadskultur på kommunens förskolor. Man får inte klaga på problem och om man gör det flera gånger kan man räkna med konsekvenser. Man flyttas runt på förskolorna mycket mer än de som är tysta. Den som klagar får inte löneförhöjning och till slut blir man utfryst och betraktas som ett arbetsmiljöproblem. Det råder stor omsättning på personal, ledningen ställer personal mot varandra och därför finns det också personalproblem på de tre förskolorna. Men personal måste börja prata öppet om allt detta, säger en annan kvinna som vi kallar Eva och som har jobbat flera år på de aktuella förskolorna.
Eva har också varit med om att vara ensam på gården med 18-19 barn. Till slut orkade hon inte mer. Eva kände sig så hårt arbetsbelastad och pressad av förskoleledningen att hon blev sjuk. Eva blev skickad till psykolog för att få hjälp men kom aldrig tillbaka från rehabiliteringen. Hon har lämnat förskolorna i Valla/T1 och jobbar nu på en mindre privat förskola där hon trivs.
Alma har också blivit sjukskriven – men det hände efter "en incident" (så kallar arbetsgivaren den händelsen) på förskolan.
– En förälder som inte mådde bra misshandlade mig på min arbetsplats. Att stå ut med att barn slår, spottar i ansiktet och skriker fula ord är en sak, men när en förälder gör det är det något helt annat. Jag åkte till läkare och skadan dokumenterades, men min arbetsgivare polisanmälde inte det, säger Alma.
Varför anmälde du inte det själv?
– Jag vågade inte. Jag var väldigt rädd för den föräldern som tyvärr inte var så stabil. Och sedan har jag många gånger fått höra från mina chefer att man måste vara positiv och professionell. Och inte prata om problem med några andra. Att polisanmäla en förälder anses varken vara positivt eller professionellt, säger Alma.
Enligt Alma betraktar arbetsgivaren henne som ett arbetsmiljöproblem – i stället för att ta itu med de arbetsmiljöproblem som Arbetsmiljöverket listat. Även hon har skickats till en psykolog. Alma märker ingen förbättring av arbetsmiljön, snarare tvärtom.
Den tredje kvinnan kallar vi Erika och hennes erfarenheter avviker inte från de andras. Hon har jobbat som barnskötare i flera år via vikariepoolen men när det var dags att jobba ytterligare en period som skulle leda till en fast tjänst tog det stopp.
– Många förskolor har stängts och det är svårt för förskolepersonal att hitta nytt jobb. Därför vågar barnskötare inte klaga på arbetsmiljöproblemen. Men problemen leder också till att ingen känner sig trygg på en arbetsplats. Inte barnen heller, säger Erika.
De tre förskolorna Blåsippan, Trollbacka och Bullerbyn, i stadsdelen Valla/T1 i Linköping, vars arbetsmiljöproblem utreddes av Arbetsmiljöverket.
En hel del av de problem personalen berättat om uppmärksammades av skyddsombudet som redan förra året gjorde en så kallad 6:6-anmälan. Skyddsombudet begärde att förskolorna Blåsippan, Bullerbyn och Trollbacka i Valla/T1 antingen stängs eller att arbetsgivaren gör åtgärder för att uppnå en tillfredsställande arbetsmiljö. Platserna inspekterades och Arbetsmiljöverket fann brister som var så allvarliga att personal kan bli sjuk eller skada sig – därför utfärdades vitesföreläggande på 60 000 kronor om bristerna inte åtgärdas.
Många, både vårdnadshavare och personal, reagerade efter vår första artikel om arbetsmiljöproblem. De skrev till oss att hot om våld samt hög arbetsbelastning drabbar alla förskolor inom hela området Valla/T1, inte bara de tre utpekade förskolorna. Och att situationen är lika allvarlig på många fler förskolor i Linköping – även om dessa inte har blivit inspekterade av Arbetsmiljöverket.
Nu i maj gjordes en ny inspektion på de tre förskolorna då arbetsgivaren berättade om vad man har gjort. Arbetsmiljöverket bedömde att kraven, så som de är ställda, är uppfyllda. Arbetsgivaren undersökte och bedömde bristerna och skrev en handlingsplan med åtgärder som kommer att göras. Därför avslutades ärendet. Beslutet väckte dock inget jubel hos personalen då de inte ser några förbättringar.
Så här skrev skyddsombudet som också var med vid den senaste inspektionen om Arbetsmiljöverkets beslut till de berörda medarbetarna:
"Jag förstår om detta besked kan väcka känslor åt alla möjliga håll. Lättnad, besvikelse, uppgivenhet... Vad detta besked betyder är att arbetsgivaren inte behöver betala något vite. Det betyder däremot inte att allt är tipptopp och att vår arbetsmiljö är bra. Det finns fortfarande stora brister och ännu har vi ju inte märkt av några konkreta åtgärder ute på golvet", skriver skyddsombudet.
Skyddsombudets tankar kring detta utfall är att oavsett om arbetsgivaren fått betala eller inte så står personalen ändå på samma ruta och har samma väg framåt:
"Vi måste alla hjälpas åt för att komma vidare. Fortsätt skriva tillbud på hög arbetsbelastning, otillräcklig personal, med mera".
Marie Stråhlin, områdeschef för förskolan i Linköpings kommun, är väldigt nöjd med Arbetsmiljöverkets besked, som innebär att kommunen slipper betala vite på 60 000 kronor.
Marie Stråhlin är områdeschef för förskolan i Linköpings kommun och arbetsgivarens representant. Hon är nöjd med Arbetsmiljöverkets besked men det är också ett utfall hon väntat sig.
– Vi har gjort ett gediget arbete med undersökningar och åtgärdsplaner, säger Marie Stråhlin.
Det finns kritik från medarbetare på "golvet" att ert arbetsmiljöarbete inte märks och att inget blev bättre. Vad säger du om det?
– Det är så att det kan ta tid innan förändringar som genomförs får effekt, och man kan uppleva förändringarna. Det är inte så att man har en handlingsplan i handen en dag och att allt är bra nästa dag. Det är ett gemensamt arbete som vi måste göra tillsammans och följa upp tillsammans.
En hel del medarbetare uppfattar att det råder tystnadskultur på förskolorna och att arbetsgivaren inte tar personalens åsikter på allvar utan snarare utser dem för arbetsmiljöproblem om de klagar. Är det en bild som du känner igen?
– Nej, det är ingenting som jag känner igen. Jag har själv varit ute på förskolor och uppmuntrat till dialog. Jag uppfattar att det är högt i tak i vår organisation och att det finns god dialog mellan chefer och medarbetare. Men det är också viktigt att man som medarbetare använder våra olika forum för att framföra sina tankar.
Medarbetare har berättat för oss att den höga arbetsbelastningen, som det tidigare larmats om till Arbetsmiljöverket, inte har blivit mindre. När ska åtgärderna synas eller upplevas av medarbetarna?
– Vi har en situation där vi har vissa stunder på dagen som är mer intensiva. Under vissa perioder har vi också haft många sjuka medarbetare och det var svårt med bemanning på grund av vikariebrist. Vi har nu en samverkan mellan förskolor där vi försöker lösa det och göra oss oberoende av timvikarier som inte kommer. Det är ett pågående arbete och det är alltid svårt att säga när någon annan kommer att märka en förbättring eller när en förändring kommer att upplevas som förbättring.
Finns det någon policy hur det hanteras om en medarbetare blir misshandlad på jobbet? Polisanmäler ni det?
– Har man råkat ut för ett tillbud har vi rutiner hur det hanteras och de närmsta cheferna ansvarar för att utreda det. En polisanmälan kan alltid göras av den enskilde medarbetaren men det kan naturligtvis bero på vad det handlar om, om det är något stort eller inte. Bedömer arbetsgivare att ett allvarligare brott begåtts kan även vi polisanmäla. Men närmsta chefer ska alltid stötta sina medarbetare för att skapa trygghet, säger Marie Stråhlin.