De som föder barn nu och framåt har varit gravida under hela pandemin. För många innebär det att man inte har kunnat delta i föreläsningar och föräldragrupper där flera normalt sett skapar kontakter med andra som väntar barn samtidigt. Restriktioner kring att begränsa sina sociala kontakter samt en oro för att mot slutet av sin graviditet dra på sig en luftvägsinfektion kan också leda till att många gravida isolerar sig.
– Många är också oroliga för att deras partner ska få förkylningssymtom och därmed riskera att inte få vara med på förslossningen, säger barnmorskan Hanna Halldestam och fortsätter:
– De gravida kvinnorna har varit väldigt ensamma under pandemin och fått dra ett tyngre lass då partnern inte kunnat följa med på varken inskrivning, ultraljud eller kontroller. Det finns säkert en sorg hos många partners också och en känsla av att känna sig uteslutna – för en del blir graviditeten verklig först när det är dags att föda.
Hanna möter nyblivna mammor på BB-mottagningen på US den allra första tiden efter förlossningen. Då tycker hon att de flesta kvinnor verkar vara psykiskt välmående, men att många säkert glömmer pandemin en stund den första tiden i "bebisbubblan". Känslan av ensamhet tror hon kan uppstå längre fram.
– När kroppen återhämtat sig ökar ofta behovet av sociala kontakter och att ta sig ut mer. Att det då inte finns föräldragrupper i samma utsträckning som innan tror jag kan kännas tufft. Därför är det viktigt att ha ett socialt nätverk sen tidigare att luta sig mot.
BB i Linköping har ansvar för förlossningsrelaterade besvär de första veckorna – nyblivna mammor kan också få råd och stöd kring amning. Finns inget utökat vårdbehov för barnet efter en vecka tar BVC över ansvaret. Deras primära uppgift är att följa barnets utveckling, men då besöken dit är täta skapas ofta en nära relation till mamman. På så sätt kan BVC även följa kvinnans mående.
Hanna Halldestam uppmanar nya mammor att försöka träffas utomhus så mycket det går eller att nätverka i olika grupper i sociala medier. Hennes bild är att vården gör tillräckligt för den här patientgruppen just nu.
– Med facit i hand kanske vi ser att "vi borde ha gjort på det sättet", men mitt uppe i nånting kan det vara svårt att förutse hur man kan göra det så bra som möjligt för dessa kvinnor.