Bara två år men redan vasaloppsåkare

Albin Tinglerts tio varv imponerar. Men frågan är om inte tvååringarna överraskar mer när det åks Barnens Vasalopp hos Linköpings skidklubb i Hackefors. De kan till och med stakåka.

Miniwasaloppet i Hackefors
Emerick Linde Björkman
Foto Pia Molin

Miniwasaloppet i Hackefors Emerick Linde Björkman Foto Pia Molin

Foto: pia molin

LINKÖPING2013-03-03 17:42

Åskådarna gör stora ögon i Hackefors. Det är inte var dag man får se tvååringar komma åkande på skidor. Men det får man här. Där kommer Eric Zsigmond, där finns Emrik Linde Björkman och där ser man Freja Wallgren susa fram. Visst får föräldrarna hjälpa till ibland. Men bara ibland. Barnen kan själva.

Fast blir man liggande kan det vara svårt att ta sig upp. Särskilt om man som Emrik en gång hamnar på rygg.

– Mamma!

Sak samma när det kommer fram en gammal farbror med block och penna och en mikrofon och frågar hur det känns.

– Mamma!

Så kan det vara i Barnens Vasalopp. Fast när den konstiga gubben inte tittar på längre går det riktigt bra att åka. Emrik stilar och stakåker. Speakern Karin Eklund är djupt imponerad. Emrik åker tillsammans med storasyster Emmie, 4,5, och har för säkerhets skull även pappa Fredrik Linde och mamma Jenny Linde Björkman med vid sidan om. Eric Zsigmond har mamma Camilla med sig och Freja Wallgren pappa Pierre.

Gustav Karlborg är 4,5 som Emmie. Han har fått nummer 46 på sin nummerlapp och startar steget före nummer 44 Lucas Kindvall, 4. De ser sammanbitna ut. Framför dem i spåret ses Oskar Bohm, 7, och Sture Adolfsson, 6, lägga iväg i lite raskare tempo.

Fast det är ingenting i jämförelse med Albin Tinglert. Fast han är ju 9 år förstås och van att åka skidor.

– Förra året åkte jag 14 varv, säger han kommer in i mål och berättar i nästa andetag att han lugnat ner sig lite i år. Det är därför han nöjer sig med tio varv.

Över 150 starter blir det och korvbrödet tar slut för arrangerande Linköpings SK. Men saften räcker, vilket sjuåriga Evelina Sjölin-Bevonius tackar för. Hon är trött efter att ha åkt fem varv.

– Det känns i både armar och ben, pustar hon.

Och sen ler hon så där som bara den gör som vet med sig att man har gjort något bra. Som Emrik som synar sin medalj och det diplom han nyss fått ta emot. Det ser nästan ut som om han kan läsa, men det kan väl ändå inte vara möjligt? Att han kan stakåka är fullt tillräckligt.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om