Hon tycker att tanken med lagen om kontaktförbud är bra och menar att den säkert fungerar på pappret – men inte i vekligheten.
– Vi ser hos oss hur svårt det är att få ett kontaktförbud beviljat. Det krävs väldigt mycket.
Att kvinnor blir trakasserade och ändå får avslag är inte ovanligt, enligt Katarina Strömfelt.
– Kvinnor har fått sina bildäck sönderskurna. Jag har flera fall där exmän, som tidigare misshandlat kvinnan, åker förbi hennes bostad eller fortsätter att höra av sig flera år efter att förhållandet är slut.
En del av problematiken med våld i nära relation är att samhället inte inser vidden av att bli utsatt av en närstående, menar hon.
– Det som i våra öron kanske inte låter så farligt gör de här kvinnorna vettskrämda, eftersom de vet vad mannen är kapabel till.
Därför blir Katarina Strömfelt upprörd när vissa överträdelser bedöms som ringa.
– Samhället bedömer överträdelsen som ringa, men den upplevs på ett helt annat sätt av kvinnorna. Det är ett hån mot kvinnorna.
Hon menar att mot vissa förövare fungerar ett vanligt, så kallat ordinärt, kontaktförbud bra. Att ha fått kontaktförbud upplevs för många som skamfullt, och skammen är nog för att hålla sig borta.
– Men för en annan grupp förövare är ett kontaktförbud helt verkningslöst. De skyr inga medel. Här skulle ju fotboja vara en naturlig åtgärd, men det tillämpas ju nästan aldrig, säger Katarina Strömfelt.