Det var den 3 augusti i år som polismannen såg att 32-åringen höll en mobiltelefon i handen när denne körde bil på Nygårdsvägen i Linköping. Detta ledde till att 32-åringen åtalades för brott mot trafikförordningen.
Under rättegången vittnade både polismannen och 32-åringen. Polismannen uppgav att han var säker på att 32-åringen höll i en mobiltelefon under körning. 32-åringen uppgav dock att det i själva verket skulle ha varit hans son, som satt i en barnstol bredvid honom, som hade viftat med mobiltelefonen. 32-åringen hävdade även att polismannen brukat trakassera honom.
Linköpings tingsrätt skriver i domen att påståendet om att sonen skulle ha viftat med mobiltelefonen är "långsökt". Påståendet om att polismannen skulle ha anmält 32-åringen för brott utan anledning avfärdar tingsrätten som "rent påhitt".
Trots detta valde en majoritet av rättens ledamöter att fria 32-åringen. Anledningen är att rätten menar att det saknas viktiga uppgifter i polismannens berättelse. Han fick till exempel inte frågan under rättegången i vilken hand 32-åringen höll mobiltelefonen – en uppgift rätten anser är viktig för att bedöma om det skulle ha kunnat vara sonen som viftade med mobilen. Därför ogillades åtalet.
Rätten var dock inte enig. En av nämndemännen ansåg att bevisningen var övertygande och ville döma 32-åringen för brott mot trafikförordningen.