Det var i och för sig inte så länge sedan utan i helgen som elever från Linköpings balettförening och dess balettensemble samt från Folkuniversitet bjöd på den sagolika föreställningen om Askungen. Och det inte mindre än tre gånger i Nya Munkens aula.
Marlene Jacobsson hade gjort koreografin och gjort plats för, inte bara Askungen, prinsen, den elaka styvmodern och de två rätt så elaka systrarna, utan också för små möss, servitriser, små sagoféer, gräshoppor, trollsländor och alla möjliga figurer.
Här fanns också Askungens pappa (har man någonsin sett honom förut?) i form av stå upparen Ben Kersley, en kul överraskning bland tyll- och sidenklänningarna.
Föreställningen hade fått två extra förstärkningar genom Gustav Udd, som prinsen, och Ninos af Josef, som danslärare, från Linköping respektive Norrköping, men som nu båda studerar vid Svenska Kungliga Balettskolan i Stockholm.
Precis innan den sista föreställningen skulle börja samlades dansarna i skolans matsal. Där fanns bland andra Antonia Eriksson, som redan dansat balett i många år och systrarna Katrina och Petra Krajina. Lillasyster Petra hade börjat dansa först och fått storasyster intresserad.
Petra hade rollen som servitris i dansföreställningen. Katrina och Antonia däremot definierade sina roller som "typ allmänna människor". Inte vilka allmänna människor som helst, kunde man konstatera när de dansade på scenen.
Angelica Hedberg är bara sex år men har redan dansat i tre av de åren. Nu var hon vackert klädd i grön klänning.
- Jag ska vara våren, berättade hon och sprang iväg för att vara scenberedd.
Att få dansa inför publik är något helt annat än att "bara" träna.
- Det är kul! Man jobbar också lite hårdare då, sa Antonia Eriksson.