Hade Åsa-Stina Bengtsdotter sett en varningsskylt om att korna kan vara hotfulla hade hon inte gått in.
– Det var på liv och död. Korna var så aggressiva och ilskna, säger Åsa-Stina Bengtsdotter om mötet med djuren.
Några dagar efter incidenten träffas vi vid parkeringen Tinnerö Norra. Vi går tillsammans genom kohagen, som tillhör naturreservatet, där hon hamnade i en situation som hon uppfattade som oerhört farlig.
Den lördagen tog Åsa-Stina sin vanliga långpromenad och följde ett stråk som delvis går genom kohagen och slutar vid parkeringen Tinnerö Norra. Promenaden brukar ta cirka en timme för henne och hennes hund Lova. Men den här gången skulle promenaden ta betydligt längre tid.
När hon gick in i den stora kohagen verkade allt till en början vara lugnt. Hon var bara några hundra meter bort från sin parkerade bil. Korna stod på stigen hon gick på och till höger om henne, bland träden. Åsa-Stina höll sig så långt bort från korna som möjligt. Hon hade med sig sin lilla hund Lova som var kopplad.
Här är Åsa-Stinas egen bild på korna som hon tog efter att hon krupit under stängslet och flytt till åkern på andra sidan. Hon väntade i 25 minuter på att korna skulle gå därifrån för att kunna lämna det säkra stället och gå till parkeringen.
Djuren stod samlade och tittade på henne, men snart förändrades situationen blixtsnabbt.
– Korna började gå mot mig och kom allt närmare och närmare. Jag kunde inte gå förbi, kunde inte springa tillbaka eftersom jag har ont i ena foten. Jag kände skräck. Jag släppte Lova som försökte fly och komma undan korna. Och jag tänkte att hon får överleva om det händer mig något.
Åsa-Stina backade sakta – men efter några meter kom hon fram till elstängslet.
– Jag hade ingenstans att ta vägen. Jag blev prejad in mot staketet och var helt panikslagen. Jag kastade mig under elstängslet för att inte bli nedtrampad.
Åsa-Stina Bengtsdotter blev panikslagen när korna kom allt närmare och hon blev prejad in mot staketet. Hon visar var hon kröp under elstänglset och flydde till åkern för att komma undan.
Hunden Lova kom också undan och de båda hamnade på en åker – med elstängslet mellan sig och korna. På åkern var de förvisso säkra från korna och de var närmare parkeringen. Men. Det fanns ingen utgång därifrån. Och att försöka komma ut på samma sätt som hon kom in på åkern var inte att tänka på.
– Jag hade tur. Hade det inte råkat fattas en tråd i stängslet just där, så hade jag inte kunnat krypa under och komma undan. Men resten av stängslet hade fyra trådar och det fanns inget utrymme att krypa ut. Jag tvingades vänta cirka 25 minuter tills korna lämnade platsen, slutade råma och frusta på andra sidan staketet innan jag kunde och vågade återvända.
Åsa-Stina Bengtsdotter anmälde ett tillbud till kommunen och beskrev incidenten. Hon gjorde klart att hon är medveten om att man ska ha ett eget ansvar när man går in i en kohage, men hon lyfte fram saker som hon tycker att kommunen kan göra för att undvika liknande incidenter.
– Denna händelse var mycket skrämmande. Jag hade aldrig gått in i hagen om jag hade känt till riskerna eller varit medveten om hur hotfulla djuren kunde vara. Jag vill även påpeka att det inte fanns några varningsskyltar där. Om det fanns några såg jag ingen av dem vilket betyder att varningsskyltarna är dåligt placerade eller otydliga. Som besökare måste man se dem, tydligt och klart, för att bli varnad om farorna med att gå in i hagen, särskilt med hund.
Åsa-Stina Bengtsdotter önskar mer information om vad som kan hända när man går genom kohagen.
Hon anser att skyltningen i området kan och bör förbättras väsentligt. Hon efterfrågar också fler säkra flyktvägar som bör installeras där det finns risk att besökare kan bli inklämda mot elstängslet.
– Detta kan vara i form av stättor (klätterställningar) eller slussgrindar. Dessa flyktvägar är absolut nödvändiga för att undvika situationer där människor inte kan undkomma djuren, såsom den jag själv hamnade i när jag tvingades krypa under ett elstängsel.
Anders Jörneskog är kommunekolog i Linköpings kommun och reservatsförvaltare i Tinnerö eklandskap. Han har tagit del av Åsa-Stina Bengtsdotters skrivelse till kommunen. Han beklagar att hon hamnade i en så hotfull situation.
– Det var jättedramatiskt och tråkigt för henne, men det är en ovanlig händelse. Det är första incidenten under de tre senaste åren trots att vi har mer än 200 000 besök årligen i reservatet. Vi har jobbat mycket med säkerheten för besökarna i området. Tinnerö är på 7 kvadratkilometer, det finns 32 kohagar med 70 kilometer stängsel omkring och mer än 100 stängselgenomgångar.
– Vi hade för några år sedan en aggressiv ko som det tog ett tag att identifiera och ta bort, men sedan dess finns inga incidenter rapporterade. Inte förrän nu, säger Anders Jörneskog.
Till vänster är kommunens anslagstavla med information om Tinnerö vid parkeringen Tinnerö Norra. Och till höger är en skylt som Åsa-Stina Bengtsdotter har skapat och som hon vill att kommunen sätter upp på alla anslagstavlor och parkeringsplatser runt om i Tinnerö.
I samband med tidigare incidenter har kommunen tillsammans med Linköpings universitet tagit fram en gps-karta som på kommunens hemsida i realtid visar var koflockarna huvudsakligen befinner sig och vilka hagar som betesdjuren är i. Informationsskyltar om detta är, enligt Jörneskog, uppsatta vid de större parkeringarna. Där finns det också varningsskyltar.
Men inget av detta finns på de mindre parkeringarna, som till exempel Tinnerö Norra.
Varför?
– Det är inte lagstadgat att man måste ha varningsskyltar överallt. Det är rimligt att ha infoskyltarna på de större parkeringarna. Informationen finns också digitalt på kommunens hemsida och på Naturkartan. Detta är långt utöver vad man kan finna för andra betade naturreservat. Som besökare har man också ett eget ansvar när du går in i en beteshage oberoende om det är i ett naturreservat eller inte. Att hålla avstånd är särskilt viktigt om man tar med hund in i betesmarkerna.
Vad tycker du om Åsa-Stinas förslag?
– Vi har tagit till oss det som hon föreslagit och kommer att se över om det finns behov av att ompröva vissa saker.
Lantbrukaren Jasmine Wolf bor utanför Åtvidaberg och arbetar med ett 20-tal mjölkkor på en gård. Kor kan bli hotfulla även om det inte händer så ofta, enligt henne.
– Kor kan vara hotfulla, särskilt om de har fått en kalv. Och en hund, även om den är liten och kopplad, kan stressa djur och de kan bli rädda och hotfulla, säger Jasmine Wolf.
Vad ska man göra då?
– Om korna blir hotfulla måste man hitta reträttvägar för att komma bort från djuren och lämna en box eller en kohage. Man måste vara medveten om det och ha en plan B. Man kan aldrig vara säker på en ko, men de är oftast väldigt snälla. Och en sak till, man måste ha respekt för alla kor. Och veta vad det är för djur, exempel ko med kalv, tjur, kvigor innan man går in i en box eller en hage.