Har man haft vägarna förbi Trädgårdsföreningen i Linköping så har man säkert, åtminstone, promenerat förbi Tropikhuset – mer känt som Trädgårdscafét. Caféet och restaurangen, som byggdes 2004, höll stängt mellan julen 2020 och mars 2021 för uppfräschning. För att mötesplatsen skulle få sin nuvarande tropiska karaktär har inredningsarkitekten May Abdellatif haft för avsikt att gå in med mer värme, naturliga material och återvinningstänk.
– Sedan jag var tre år gammal har jag vetat att jag ville bli arkitekt. Jag gillade att bygga med smådelar och under uppväxten har jag alltid varit fascinerad av olika byggnader.
Stolt möter May Abdellatif oss inne i Tropikhuset. Det är hon som har designat hela interiören. Stolarna som vi sitter på under intervjun har hon själv valt – ett av de svåraste valen under inredningsprocessen.
May är född i Saudiarabien. Hon har bott i Saudiarabien men gick sin arkitektutbildning i Egypten, där hennes föräldrar kommer ifrån. Efter utbildningen gifte hon sig och fick sitt första barn. 2016 flyttade May till Sverige med sin man och sitt då nio månader gamla barn.
– Jag har delar från både Saudiarabien och Egypten i mig och de kommer alltid att finnas kvar, men jag kände aldrig att jag passade där. Därför funderade jag och min man på att bo utomlands. Han började kolla möjligheterna för studier utrikes och det blev Linköping.
Varför just Linköping?
– För att det bästa teamet i hans specialitet, artificiell intelligens, fanns i Linköping. Jag googlade också och det visade sig att Sverige behövde arkitekter.
Planen var att stanna i Sverige ett år, men Mays man blev erbjuden en femårig doktorandtjänst som han gärna tackade ja till.
– Vi gillade Sverige och bestämde oss för att stanna.
Ett större projekt som May jobbade med i Linköping var renoveringen av Tropikhuset. Den höga glaspyramiden, ritad av Magnus Ahrén, såg likadan ut som den gjorde före renoveringen. May ansvarade för delen innanför väggarna.
På vilket sätt skulle du säga att du har omformat Tropikhuset?
– Jag har omvandlat det från en tråkig plats till mer inbjudande.
Det May gjorde konkret var att bland annat ändra tema från silveraktigt till varmare färger med hjälp av naturliga material, placera om tegelstenarna på golvet, ersätta inredningsartiklar gjorda av plast med trä samt välja nya inredningsartiklar. Allt från rottinglampor till läderstolar med armstöd.
– Det finns en tanke bakom allt. Att stolarna har ett armstöd har att göra med besökarna som oftast är äldre personer. Golvlamporna ska ge en känsla av att man går i en park.
Men vägen från att komma som en nybliven mamma till ett nytt land för att sedan driva eget har varit lite av en uppförsbacke.
May började läsa svenska kort efter ankomsten och fick jobb på ett väletablerat byggföretag i Linköping som projektledarassistent. Men så småningom ansåg den unga arkitekten att hon gjorde mindre arbete som arkitekt och mer av det administrativa. Hon sa upp sig från jobbet. Då hade May redan startat sitt företag, en idé från och med stöd av hennes pappa som är affärsman.
– Samma dag som jag sa upp mig fick jag ett uppdrag av min arbetsgivare på mitt avtackningsfika, säger May och drar på smilbanden.
Hennes dåvarande arbetsgivare blev hennes kund i arkitektföretaget där hon själv är allt i allo.
May vill understryka att det i perioder har varit svårt att få en chans att visa vad hon kan och att hon vid flera tillfällen känt sig särbehandlad.
– Folk har fördomar och är ibland rädda för dem som inte liknar en själv. Eftersom jag förstår människopsykologin så har jag ändå förståelse för om man tänker att det är lättare att kommunicera med någon med samma bakgrund och som pratar samma språk. Men tyvärr kan detta leda till ett större problem som drabbar utlandsfödda på arbetsmarknaden. Jag blev nekad jobb där andra kandidater inte hade en formell utbildning som jag, förmodligen på grund av min bakgrund.
Tillsammans med andra arbetande kvinnor förbereder May nu ett projekt som de tänker kan vara en lösning på det problemet.
– Svenskarna är duktiga på att säga vad man får göra, men det är oftast svårt för dem att säga vad man inte får göra. Det tänker vi hitta en lösning för. Nyanlända kan göra fel när de inte kan de svenska koderna. Språket är viktigt, men att förstå kulturen är minst lika viktigt.