Vår stad
Tidningen Östgöten skrev att butiken, fastän rätt trång, karaktäriserades av att snygghet och ordning rådde. Varuutbudet bestod enligt föreningen av ”oumbärliga förnödenheter och livsmedel av alla slag.”
Butikens huvudmål var att mot kontant betalning saluföra bra varor till samma priser för alla. Vikten av de båda punkterna förklaras av det då rådande systemet med att handla på krita, men även av seden att pruta. Föreningen skrev att krediten var orättvis mot dem som betalade kontant samt att krediten lockade till skuldsättning. I annonserna formulerades att kontantbetalningen medförde att ”den redbare skyddas från onödigt höga priser för att betala även den slarviges skulder”.
Annonserna förkunnade att ingen som är vaken för sina ekonomiska fördelar bör stå utanför den kooperativa rörelsen. Det utlovades till och med att kooperationens kunder skulle bli ”gladare till lynnet, ädlare till sinnet och känna sig starkare och mera oberoende”.
Initiativet till att bilda föreningen togs av styrelsen i Linköpings arbetareförenings sjuk- och begravningskassa. Vårvintern 1900 cirkulerade här i staden teckningslistor för andelar i Handelsföreningen. Andelarna kostade 10 kronor. Det var möjligt att teckna sig för flera andelar. Tidningen Östgöten förmodade att ”stadens arbetare i dessa dyra tulltider komma att ganska mangrant intressera sig”.
Arbetarnas Handelsförening i Linköping bildades på Arbis den 3 april 1900. Då hade 204 personer tecknat sig för andelar. Styrelsen leddes av skräddaren Alfred Nilsson. Bland övriga ledamöter märkets en faktor, en murare och en skomakare. Mer oväntat var att även kortvaruhandlaren Hjalmar Forsell och köpmannen O A Johnsson invaldes i styrelsen. Den sistnämndes butik låg på Nygatan 38, en lokal som han överlät till föreningen.
Till butiksföreståndare utsågs den blott 25-årige Gustaf W Löf. Corren beskrev honom som en ovanligt dugande affärsman och med ett vinnande sätt. Löf, som var uppväxt i ett torp i Rök, arbetade före sin Linköpingstid i en butik i Vadstena.
Alfred Nilson, Handelsföreningens förste ordförande, var även aktiv i en rad andra föreningar och organisationer. Han var även aktiv som liberal politiker.
Efter en rad goda år kom såväl föreningen som butikerna att läggas ned hösten 1914. Sannolikt orsakades nedläggningen av de betydande svårigheter livsmedelshandeln drabbades av till följd av världskrigets utbrott.