I helgen samlas Sveriges mest intelligenta i Linköping när Mensa Sverige har sitt årsmöte i stan. Mensa är världens största förening för högintelligenta personer (personer med ett IQ över 132) och har som främsta syfte att främja mänskligt intellekt och forskning kring det. EvaMarie Törnström har varit "mensan", som Mensas medlemmar brukar kallas, sedan 2008 och är bosatt i Östra Harg.
– Det kommer att bli annorlunda när man är på hemmaplan och känner till omgivningarna. Troligen kan jag göra nytta genom att guida mina medmensaner.
Från 2002 har Mensa gått från att ha 800 medlemmar till de nuvarande 7 000. Och den stora ökningen märks av i deltagandet på årsmötena. Mensa Sveriges årsträffar har gått från ungefär 30 deltagare på de första träffarna till årets 500 besökare. Schemat för årets träff är fullspäckat. Allt från speeddating, lektioner i poledance och föreläsningar om krisberedskap ska hinnas med. Det här är EvaMarie Törnströms fjärde årsmöte som mensan. Hon har redan valt ut några evenemang som hon definitivt tänker besöka, men vill helst hinna med så många som möjligt.
Hur brukar årsträffarna vara?– Det som sammanfogar oss i Mensa är att vi har en fantastisk öppenhet, vi kan prata om precis vad som helst. Allting är tillåtet. Har man en gång varit på en årsträff vill man gå på fler, för det är så ovanligt med den sortens miljö där man verkligen kan gå utanför de vanliga sociala ramarna och våga göra vad man vill.
Att vara högintelligent är något som brukar märkas av tidigt i barndomen. Långt innan EvaMarie Törnström gjorde Mensas IQ-test för tio år sedan var hon som många andra mensaner ett särbegåvat barn.
– När jag var sex år gammal kunde jag lösa matteproblem på en tolvårings nivå. Jag själv har haft turen att ha blivit väl omhändertagen som barn. Det var personer i min närhet som kände igen att jag var särbegåvad och jag fick börja skolan tidigare. Men det var svårt ibland också, att mötas av oförståelse från lärare för att man var särbegåvad. Om det är en sak som väldigt många mensaner har erfarenhet av så är det hur svårt det var i skolan, och hur utanför man kände sig på grund av sin särbegåvning. Därför har vi program för att ge hjälp och stöd till barn som är särbegåvade, så att de inte ska hamna utanför socialt och kunskapsmässigt.
Vad tycker du är det största missförståndet kring Mensa?– Det finns en hel del fördomar om Mensa. Det är en del folk som tror att vi bara har tråkiga och seriösa diskussioner när vi träffas. I själva verket är vi som ett gäng 14-åringar när vi träffas, vi är exakt lika flamsiga och roliga som alla andra. Men jag tror det största missförståndet är att vi ser ner på andra för att de inte är med i Mensa. Det gör vi självklart inte. Att vara med i Mensa är som att vara med i vilken annan klubb som helst. Exempelvis är jag också med i en simklubb, och jag skulle aldrig se ner på någon som simmar långsammare än jag. Och det där blir ju inte annorlunda bara för att jag också är medlem i Mensa.
En souvenir som EvaMarie Törnström bär med sig från förra årets träff är hennes nya hårfärg.
– Vi var några från Mensa som hetsade på varann, och då tänkte jag att "jag ska väl våga!". Så jag gick till en frissa och hon gav mig något som hon kallar "mermaid hair", och då blev det blått. Jag blir väldigt glad när jag ser mitt hår.