Äntligen hemma efter 1 000 mil på cykel

Efter 65 dagar var han framme vid cykelturens mål – New York. Syftet med resan var att öka kunskapen om adhd och att samla in pengar till forskning om diagnosen.

Ej ont. Tony Svensson känner sig oväntat fräsch i kroppen efter resan. Under resan stukade han foten, men den gjorde bara ont när han gick, inte när han cyklade.

Ej ont. Tony Svensson känner sig oväntat fräsch i kroppen efter resan. Under resan stukade han foten, men den gjorde bara ont när han gick, inte när han cyklade.

Foto: Erik Windolf

Linköping2017-08-16 16:30

Linköpingsbon Tony Svensson, 45, berättar om sina känslor kring kommentarer han fick på sociala medier när resan var som värst. Styrkekramar och hjärtemojis hjälpte föga när han var slutkörd mitt i öknen.

– Röda hjärtan kanske är jättebra att skicka när katten dött, men det hjälper inte mig. Men alla kommentarer kommer ju av omtanke och kärlek, säger han och lägger till att han ibland kan uppfattas som elak när han själv anser sig vara rak och ärlig.

Han är hemma efter 1 000 mil till förmån för adhd-forskningen, men vill inte kalla det för 1 000 mil på cykel. Cykeldatorn visade 940 mil och 50 mil avverkades i en jeep, på en buss och i en polisbil.

– På freeways, stora motorvägar, i USA får du inte cykla. Man kan hamna i fängelse för det. En polis stoppade mig och var väldigt arg. Han läxade upp mig och sedan blev han snäll och skjutsade mig en mil eller två så att jag kunde komma av den stora vägen.

Förra året gick "Damptrampet", som projektet heter, till Paris och tillbaka. En sträcka på 336 mil.

Varför blev årets sträcka den tredubbla?

– Jag tänkte: om jag ska göra det här igen, ska sträckan vara längre än förra gången. Först tänkte jag att jag skulle cykla längs hela västkusten, men det kändes för kort.

Resan gick till slut från Vancouver längs USA:s västkust, ner till San Diego och tvärs över landet, för att sedan avslutas i New York. Men resan var nära på att ta slut redan vid gränsövergången mellan Kanada och USA.

– Det blev problem där vid gränsen. "Damp tramp" lät lite som "dump Trump" och de misstänkte att jag hade någon politisk agenda.

Att Tony inte hade någon flygbiljett hem gjorde inte gränsbevakarna mer pigga på att släppa in honom i landet. Dessutom tyckte de inte att han hade nog med pengar för att klara resan. Efter att ha fått se facebook-gruppen där Tony beskrev sin resa och när han visat på att han betalt många av sina hotellnätter i förväg släppte de till slut in honom i landet.

– Jag tror att jag är en av få som lyckats prata mig ur en sådan situation, säger Tony Svensson och ler.

Nu har Tony Svensson cyklat klart, men målet med resan är ännu inte uppfyllt. Han vill samla in 100 000 kronor till adhd-forskningen. Och han har två månader på sig. Cykeln, den får nog vila ett tag.

– Den är nerplockad i molekyler.

Tony Svensson

Familj: En son. Föräldrar och släkt bor i Värmland.

Gör: Arbetar som snickare och jobbar extra på restaurang.

Antal punkteringar under resan: 40, lätt. En gång tolv på samma dag.

Packade: Lätt. All packning fick plats i ett par skor.

Längsta sträcka på en dag: 36 mil. Första dagen.

Då var läget kritiskt: I Mojaveöknen när jag skulle cykla till byn Kelso. Byn visade sig bestå av en korsning och en nedlagd järnvägsstation. Jag sov under bar himmel, dagen efter fyllde jag på vatten (vilket som tur var fanns) och gav mig iväg. Många timmar utan mat ledde till en kollaps och jag minns ingenting förrän jag vaknar upp i en jeep. Den hjälpsamme Tom Duncan, som körde servicebilen åt ett gäng enduro-motorcykelåkare hade sett mig gå och leda min cykel längs vägen, utan kläder på kroppen, och plockade upp mig.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!