Förra året vräktes 23 hushåll i Linköping varav sju barnfamiljer med sammanlagt nio barn. Det är en ökning jämfört med året innan när tre barnfamiljer med totalt åtta barn drabbades. Och ännu större ökning jämfört med de tidigare åren 2014 och 2015, när fyra respektive tre barn drabbades.
Även antalet barn vars föräldrar har hotats av vräkning men lyckats reda ut sin situation och kunnat bo kvar, har ökat. Förra året gjordes totalt 75 ansökningar om vräkning men 52 verkställdes aldrig och sammanlagt 17 barn fick möjlighet att bo kvar i sina hem. Året innan var 15 barn som bodde i familjer hotade men där avhysning inte verkställdes.
I oktober 2011 startade kommunen Vräkningsförebyggande teamet som hjälper Linköpingsbor som på grund av hyresskuld, störningar eller en sanitär situation riskerar att förlora sin bostad.
– Alla familjer kan på grund av olika omständigheter hamna i en sådan situation, men det är oftast på grund av ekonomi. Vi söker alltid kontakt med alla som drabbas och erbjuder dem stöd. En del upplever dock att det är belagt med skam och skuld att be om hjälp vid hot av vräkning. Men det finns stöd att få. För många ordnar det sig och går bra, säger Eva Elb, chef för Vräkningsförebyggande teamet.
Eva Elb och hennes medarbetare Christina Magnusson och Linda Ejenstam ser i statistiken att antalet registrerade ansökningar som gäller avhysning kontinuerligt har minskat sedan deras verksamhet startade, från 180 ärenden året 2011 till 75 i fjol. Om all minskning beror på deras förebyggande arbete låter de vara osagt. Även antalet verkställda vräkningar har minskat under samma period men inte i samma takt, från 39 avhysningar till 23.
För dem är det dock inte enkelt att hitta förklaringar till varför antalet berörda barn ändå har ökat trots de här minskningarna.
– En anledning kan vara att de som separerar hamnar i nyproducerade dyra bostäder, det är dessa som finns lediga, vilket kan vara ekonomiskt ohållbart för ensamstående föräldrar, särskilt om de blir arbetslösa eller sjuka. Barnfamiljer är däremot en av de fyra prioriterade grupper som vi ska jobba med. Inga barnfamiljer sätts på gatan här även om vissa i värsta fall tvingas lämna sina hem, säger Christina Magnusson.
När det går så långt att familjen ändå måste ut med barnen och inte kan hitta en annan bostad på egen hand tar teamet hjälp av andra delar av kommunens socialtjänst för att lösa problemet.
– Nej, vi har inga hemlösa barn och barnfamiljer i Linköping. Och ingen lämnas på gatan heller efter avhysningen oavsett om man har barn eller inte. Men det är inte alltid så att stöd som vi erbjuder är på pricken det som den drabbade önskar. Flera hittar också egna lösningar och flyttar till en annan stad eller till någon släkting eller till en kompis, säger Linda Ejenstam.
De tre andra prioriterade grupperna är unga vuxna mellan 20 och 25 år, ålderspensionärer och personer med känd funktionsnedsättning.
– Det kan ta lång tid att bli av med sin bostad, som hyresgäst har man ett starkt rättsligt stöd. Men när det sker kan det ta flera år innan man kan bli aktuell för en hyresvärd. Det är inte alltid självklart att de unga vuxna inser det och därför försöker vi ge dem som behöver och vill ha extra stöd, säger Eva Elb.