Anneli startade eget i januari och har inte marknadsfört sig än, ändå är det mycket jobb, tack vare gamla kollegor.
Det är en kylig vårdag i början av mars när vi träffar Anneli Lewis Skoglund, den 33-åriga arboristen som jobbar i en mansdominerad trädvårdsbransch.
När vi är framme på hennes arbetsplats för dagen, Folkparken i Norrköping, hänger hon mer än 15 meter upp i ett träd som hon fäller. Nere på marken står det tre manliga kollegor. "Det här är en stark tjej", säger en av dem.
De träd som Anneli fäller är almar som har dött på grund av almsjukan, en svampsjukdom som sprids med en liten skalbagge som lever på almar. Träd som drabbas dör snabbt.
– Snart finns det inte så många almar tyvärr, säger Anneli.
"Vi tar ner träden för att de utgör en säkerhetsrisk när de dör, då grenar lätt kan falla ner, men vi lämnar kvar höga stubbar för att främja den biologiska mångfalden", säger Anneli Skoglund.
För drygt tio år sedan studerade Anneli inredningssnickeri, men hon tröttnade på att stå inne i en verkstad. Då gjorde hon ett test på nätet för att ta reda på vilket yrke som skulle kunna passa henne.
– Jag svarade på en massa frågor och blev föreslagen arborist. Jag kände att det här är någonting jag vill göra. Jag visste knappt själv vad det var, men nu är det fler och fler som vet vad en arborist gör.
Hur känns det att jobba i en mansdominerad bransch?
– När jag gick min utbildning för tio år sedan var vi kanske fyra tjejer och 20 killar, men det blir fler och fler kvinnor i arboristklasserna – det börjar närma sig 50 procent. Jag har inte upplevt några större problem. De flesta har varit öppna och jag är van sedan innan då jag jobbade inom inredningssnickeri. Överlag är arborister personer som bryr sig om träd och tycker om naturen.
"Jag har bara upplevt positiv respons", säger Anneli om att vara kvinna i ett mansdominerat yrke.
Vad är det bästa med jobbet?
– Den ena dagen är aldrig den andra lik. Det är aldrig ett träd som ser exakt likadant ut som ett annat.
Är det inte ett lite riskabelt jobb?
– Visst är det ett högriskyrke. Det gäller att hålla koncentrationen uppe hela tiden, så att man inte tar onödiga risker, och man ska ha bra kommunikation med markpersonalen. Det är viktigt att det inte är machostämning så att man vet att man kan säga nej när det behövs.
– Jag kan känna en form av rädsla som mer handlar om respekt och koncentration. Man får lite adrenalinpåslag.
Men rädslan sjunker med erfarenheten, menar Anneli, som var mer rädd i början. Det är helt enkelt inte höjder hon ogillar – utan dåligt väder. Dock är hon hellre ute och jobbar varje dag, även i dåligt väder, än att jobba inomhus när det är fint ute, uttrycker trädvårdaren som älskar att vara i naturen.
Inte heller ålder skrämmer den unga arboristen när hon får frågan om de fysiska utmaningarna.
– Det finns klättrare som är 60 år och som håller på fortfarande. Man kan gå över till konsulterande uppdrag och göra lite färre fysiska uppdrag, dela med sig av sina erfarenheter till unga arborister.
Att jobba som arborist handlar lika mycket om att ha rätt teknik som att ha bra fysik, menar Anneli.
"Att fälla träd är bara en del av jobbet. Många arborister inriktar sig på något speciellt beroende på intresse".
– Det känns som att många tror att det är ett fysiskt jobb – att man måste vara stark och att det är en machokultur, men det är mycket, mycket mer än så. Det behöver inte bara handla om att fälla stora träd, utan om exempelvis besiktningar och bedömningar.
Ska man ha träningsvana för att kunna jobba som arborist?
– Det finns arborister som inte tränar alls och då är jobbet en form av träning, men jag tror att kroppen håller mycket bättre om man tränar. Men inte träna för mycket heller, det sliter på kroppen.
"Själv gillar jag att träna och jag känner att det hjälper mig i mitt jobb", säger Anneli.
I januari startade Anneli ett eget företag och tänker fortsätta jobba så länge kroppen orkar.
– Det är det här jag vill göra och det här brinner jag för.