Anna Persson och Gustav Lindberg trivs väldigt bra i kapellet i Ledberg. Samtidigt har de förvånats över alla de regler och förbehåll som kommer med att flytta in i en gammal kyrkobyggnad. Deras nya bostad är q-märkt, vilket innebär att allt underhåll och alla ändringar både interiört och exteriört måste ske enligt ett särskilt regelverk.
Det susar i de ståtliga lindarna som omringar den stora gulputsade byggnaden. Kapellet Betania ligger lantligt och vackert i Ledberg, bara tio minuters pendling från Linköping.
Bortom tomtgränsen breder slätten ut sig i ett slags avkopplande lugn. Men så har det nog inte alltid varit.
– Kullen du ser här strax utanför, jag undrar om inte det är en vikingagrav, säger Gustav. Klart är i alla fall att det finns fornlämningar från den tiden på grannens tomt här intill.
Det är i själva verket inte mycket som är ”vanligt” med Anna och Gustavs nyförvärvade bostad. Kapellet byggdes 1926. Långt, långt efter vikingatiden förstås, men ett förestående 100-årsjubileum är inte heller fy skam. Och nu genomgår byggnaden en stor förändring. Sakta men säkert. Den sista gudstjänsten hölls så sent som helgen innan Anna och Gustav fick nyckeln och började flytta in.
Men inte heller själva budgivningen gick till som brukligt. Buden hölls dolda och alla som var intresserade fick skriva en summa och därtill ett personligt brev om sig själva och sina planer för fastigheten.
Det visade sig att Anna och Gustav lämnat högst bud. Equmeniakyrkan, som ägde kapellet, gillade dessutom deras brev och därmed blev det affär.
När alla papper skulle skrivas på var Gustav, som är yrkesofficer, på en sju månader lång tjänstgöring i Afrika och Anna gick till banken och mäklaren med fullmakt.
– Sedan fick jag bli byggherre, säger hon och skrattar.
– Och jag är ganska bestämd, man skojar inte bort något med mig. Har hantverkarna lovat något får de också stå för det. Men allting har funkat jättebra, alla som varit här och byggt eller ordnat med VVS och el har varit helt fantastiska.
Det är mycket kvar att göra i kapellet i Ledberg innan det ser ut precis som Anna Persson och Gustav Lindberg önskar. Men, trots det är de nöjda med sitt nya hem.
Budgivningen av Anna Persson och Gustav Lindbergs bostad gick inte till som budgivningar normalt sett brukar. I stället fick alla intressenter skriva ett dolt bud samt personlgit brev om sig själva och sina planer för fastigheten. Equmeniakyrkan, som tidigare ägde kapellet, valde därefter att sälja kapellet till Anna och Gustav.
Något mindre fantastiskt, rent av lite överrumplande, har varit alla de regler och förbehåll som kommer med att flytta in i en gammal kyrkobyggnad. Kapellet är q-märkt vilket innebär att det har ett särskilt kulturhistoriskt värde. Allt underhåll och alla ändringar i interiör och exteriör måste vändas och vridas på enligt ett särskilt regelverk.
– Man kan säga att reglerna inte är gjorda för att man ska göra om en sådan här byggnad till bostad, säger Gustav. Byråkratin är helt vansinnigt besvärlig! Vi ångrar ingenting, men det har varit betydligt tuffare än vi trodde och allting tar väldigt mycket längre tid än planerat.
Just därför nästan det ekar av ljudet när Gustav dukar till fika i församlingslokalen och ställer ner kaffekopparna i porslin på bordsskivan. Nytt vackert golv är lagt, och soffa och tv har kommit på plats, men i övrigt saknas ljudabsorberande inredning i det gigantiska rummet.
– Vi sitter i den del där det ska bli kök, och det hade vi räknat med skulle vara påbörjat, ja nästan färdigt vid det här laget, men vi väntar på att alla olika instanser som är inblandade i processen ska säga sitt, säger Anna.
De gamla trädörrarna i huset har köpts på loppis. "De vägde massor", berättar Gustav Lindberg.
Takhöjden i kombination med fönster i två av väggarna skapar fantastisk rymd och härligt ljus i nya badrummet.
Kapellet i Ledberg bjuder på en rymd. Kärnan i huset, den stora salen, är drygt 60 kvadratmeter stor och bjuder på en ordentlig takhöjd. Här inne ska det nya köket byggas så småningom.
Men hon och Gustav är optimistiska. De har realistiska drömmar och kommer att nå fram, tids nog. Och även om församlingslokalen, som är själva hjärtat i huset, fortfarande väntar på ny färg på väggarna och att bonas om och mysas till – så är mycket annat gjort.
Vi går på rundvandring. Vi startar i ett mycket modernt och stilrent badrum, och avslutar i det gamla köket som med lite god vilja kan kallas för gladgul retro.
Badrummet ligger direkt till höger i hallen. Tre meter till tak och fönster i två av väggarna skapar härligt ljus och rymd. En rejäl dusch med ”vattenfallsmunstycke” och ett vackert svensktillverkat handfat i betong suddar ut känslan av hundraårig kyrkobyggnad. Men genom att skaffa gedigna, ganska slitna trädörrar till rummen som utgår från hallen gör Anna och Gustav övergången mellan gammalt och nytt precis lagom mjuk.
Till vänster i hallen ligger än så länge master bedroom. Det ska framöver inredas i ett större rum längre in i kapellet, men det får vänta lite till.
I det moderna badrummet har de gamla fönstren lämnats kvar, för att blanda ut den skandinaviska renoveringen med husets historia.
Bostaden i Ledberg är nu julpyntad, med julstrumpor på de gamla dubbeldörrarna till den stora salen, en stor julgran med ljus, glitter och kulor och små tomtar i fönstren.
Hallen leder sedan vidare in i stora salen. Känslan när rummet öppnar upp är överväldigande. Ändå har Anna och Gustav fått tillåtelse att flytta ena kortväggen ett par meter. Dels för att få ett större badrum, dels för att få ett fönster i sovrummet och dels för att ha möjlighet att bygga loft på den nya delen. Det innebär att rummet gick från 80 kvadratmeter till fortfarande mäktiga 63.
– Jag ser framför mig högtider med släkt och vänner här, säger Anna och tittar på den stora julgranen.
Det nya golvet i salen, i massiv furu, har höjts nästan två decimeter, i första hand för att kompensera för att fönstren sitter så högt, men också för att slippa trappsteg upp i det blivande sovrummet.
Och på tal om att blanda gammalt och nytt; mot den nybyggda väggen står kapellets gamla orgel. Den fick följa med i köpet. Kanske lärde sig ingen mindre än Rutger Gunnarsson att spela på just den orgeln? Han lär ha gått i musikundervisningen som bedrevs i kapellet på 1950-talet, enligt en av byborna. Och det tycks ha varit en bra grund att stå på, 20-talet år senare blev Rutger basist i ABBA.
Orgeln som står i den stora salen följde med i bostadsköpet. Enligt en av byborna ska Rutger Gunnarsson, som senare blev basist i ABBA, ha lärt sig att spela på just den orgeln. Varken Gustav Lindberg eller Anna Persson kan spela orgel. "Men du kan ju spela piano", säger Gustav, vänd mot Anna.
Orgeln följde med i köpet och pryder sin plats i församlingslokalen.
Handfatet är svenskt hantverk i betong.
Vi fortsätter in i nästa del av kapellet där kök, groventré och trappan upp till en mindre och än så länge orörd övervåning ligger.
Köket, med tröga trälådor och snedställda överskåp i stark lejongul färg, är - funktionellt.
– Men inte mycket mer, säger Gustav. Vi längtar ganska mycket efter att få börja bygga vårt nya kök. Då ska det bli groventré och tvättstuga här, av det mer eleganta slaget så att gäster kan passera. Planen är att ta upp en dubbeldörr i väggen ut mot stora salen. Det lär ha suttit en sådan dörr här tidigare och vi vill återskapa så mycket som möjligt av det gamla utseendet. Vi har bilder från 1950- och 60-talet som visar hur det såg ut.
På kapellets ovanvåning finns inga färdiga rum. Här inne ska panelen bevaras, men målas om. Den gula tapeten ska också bytas ut.
Slutligen lockar förstås en tur över den 2 500 kvadratmeter stora tomten.
Mitt emot, på andra sidan vägen, ligger Ledbergs gamla stationshus, också det omgjort till bostad.
– Det är en fin gemenskap här i Ledberg, säger Gustav. Många har kommit förbi sedan vi flyttade in och hälsat oss välkomna. Och många berättar att de har döpts eller gått i söndagsskolan här. Det är trevligt!
Sakta förvandlas nu kapellet med varlig hand och en omtänksamhet som säkert lägger grunden för minst hundra år till.
– Men det tar på krafterna att flytta in i ett kapell, säger Gustav. Nu känns det värt varje slitsam minut, men ärligt talat så är det inget jag skulle rekommendera!
Fotnot: Många har intresse av och minnen från kapellet. För att dela med sig av omgörningen har Anna och Gustav skapat ett Instagramkonto under namnet kapellet_betania.
Två år och närmare 30 husvisningar tog det innan Gustav Lindberg och Anna Persson hittade rätt. Nu växer deras nya hem fram i kapellet i Ledberg.
Gustav Lindberg är yrkesofficer och befann sig i Afrika när det var dags att skriva på pappren för huset. Anna Persson fick därför gå till banken och mäklaren med fullmakt. "Sedan fick jag bli byggherre", skrattar hon.