I hörnet av Storgatan och Apotekaregatan lät grevinnan Fredrika Bielke under 1700-talets allra sista år uppföra en av Linköpings elegantaste bostadshus som sin vinterbostad. Sommartid bodde hon på Sturefors slott. Stadsgården revs i slutet av 1960-talet. Bild från 1902.
Det var änkegrevinnan Fredrika Bielke som lät uppföra huset som så kallat vinterviste. Sommartid var det bättre för henne att bo på Sturefors slott och slippa stanken som värmen gjorde att lorten från Linköpings människor och djur spreds.
Boende i staden vintertid kunde hon lättare delta i stadens livliga umgänges- och nöjesliv. Dessutom var det mycket enklare att värma upp vintervistet än det stora slottet.
Storgatshusets sal, salong och kabinett låg alla i bottenvåningen. De var elegant möblerade för att kunna ta emot många gäster. I samma våningsplan låg Fredrika Bielkes sovrum med hennes exklusiva sängkläder. Såväl hennes dotter Sigrids som jungfruns sovrum låg även de i gatuplanet. I husets ovanvåning fanns bland annat betjäntens och kuskens rum samt ett antal gästrum. Totalt hade huset 21 rum.
Den ursprungliga ingången till det eleganta huset låg skyddad på gårdsidan. Omgärdad av plank och portar nådde inga ovälkomna in på tomten. Fasaden mot gården kom med åren att förenklas. Bild tagen sommaren 1966.
På gården stod två flygelbyggnader. I den ena låg köket, hushållerskans och pigornas rum samt skafferier. Den andra flygeln innehöll tvättstuga och bodar.
I en annan av grevinnan ägd fastighet. på Torggatans södra sida. låg häststallet och bodar för vagnarna och ved liksom drängarnas bostadshus. På den gården fanns också, vilket var mycket värdefullt, en bra brunn.
Efter Fredrika Bielkes död 1808 ägdes och beboddes gården av översten Carl Leijonhielm med familj. Översten arrenderade Kungsbro i Vreta kloster, som fungerade som familjens sommarviste.
Köket låg av brandsäkerhetsskäl i flygeln invid Apotekaregatan. Grindstolparna mellan flygeln och bostadshuset omgärdade herrskapsingången. Flygeln blev 1888 lokaler för Hydén & Rundströms järnhandel.
Efter Leijonhielms bortgång förvärvade handlaren Christian Sundstedt 1837 fastigheten vid Storgatan. Då omvandlades gården till en köpmansgård med butiker i bottenvåningen och bostäder i ovanvåningen.
Själva fastigheten sålde Sundstedt 1843 till källarmästaren Janne Åberg, som redan samma vår annonserade i Corren om att han hyrde ut rum lämpliga för ungkarlar. Det var en tidstypisk bostadslösning för någorlunda välbeställda ogifta män. Sedvanligt erbjöds herrarna även hushållstjänster.
Åberg öppnade även en krog i huset, vilket i sin tur ledde till att Linköpings Spritbolag kom att ha sin bas i gården fram till år 1900.
Familjen Bielkes trädgård, till vänster i bild, var väl insynsskyddad. Familjerna Bielke och Leijonhielm kunde hämta grönsaker från sina lantegendomar, men hade även odlingslotter i stadens utkanter. Foto från 1901.
Den Sundstedtska manufakturrörelsen övertogs 1856 av den då 23 år gamle Eduard Andersson. Denne kom att utveckla rörelsen till en av Linköpings mer klassiska butiker. År 1895 tog hans son och måg över butiken. Från 1924 kom hela byggnaden bli rörelsens butikslokal.
Byggnaden revs i slutet av 1960-talet, veterligt utan att en flytt till Gamla Linköping diskuterades.