– Det är fortfarande en underrapportering, säger chefläkare AnnSofie Sommer vid Universitetssjukhuset i Linköping, och det kan vara samma siffra som gäller.
En lex Maria-anmälan är ett led i arbetet med att förbättra vården. Det finns några identifierade och prioriterade problemområden inom Östgötaregionen. Vårdrelaterade infektioner är ett sådant problemområde, trycksår och fallskador är andra.
– Förutsättningen för att vi ska veta vilka områden som kräver extra insatser är förstås att vi känner till var bristerna finns, säger AnnSofie Sommer. Det här är sådant vi satsar särskilt på.
Många anmälningar behöver alltså inte betyda att många misstag begås. Det kan lika gärna bero på att hälso- och sjukvårdspersonalen är duktig på att rapportera risker och händelser med vårdskador som följd.
Därför är det svårt att veta om det är bra eller inte att lex Mariaanmälningarna minskar i Östergötland. Förra året gjordes 90 anmälningar, året innan 108 och år 2012 var det en topp med 124 stycken.
– Beror minskningen på underrapportering? På att det inte har hänt mer? Eller är det normala variationer? Vi vet inte vad den betyder, säger AnnSofie Sommer.
Det var Annica Öhrn, i dag chef för Centrum för hälso- och vårdutveckling, som undersökte rapporteringen av vårdskador i sin avhandling 2012. Hon analyserade journaler, patientförsäkringens databas och ett nationellt kvalitetsregister för ryggoperationer. Studien visade att bara en femtedel av de fall som borde anmälts enligt lex Maria blev anmälda.
– Vi tyckte det var skrämmande siffror, säger hon. 80 procent av alla vårdskador blev inte anmälda, och gav alltså inte möjlighet att lära av misstagen.
– Om vi inte identifierar fallen, så kan vi inte gå till botten med vad som hänt. Vården förbättras inte som den borde.
Samtidigt blir tusentals patienter utan ekonomisk ersättning efter sina vårdskador. Enligt Socialstyrelsen är det bara 20 procent av cirka 10 000 som årligen drabbas av bestående vårdskador som får ersättning från landstingens patientförsäkring LÖF.
Vården har skyldighet att informera om att denna ersättningsmöjlighet finns, ändå händer det alltså ofta att det inte blir någon anmälan. Kanske varken vården eller patienten uppfattar att skadan uppstått på grund av vårdbrister. Det kan också hända att patienter känner tvekan att anmäla med risk för att stöta sig med vårdgivaren.
– Vården behöver att människor anmäler när något blir fel, säger AnnSofie Sommer, hur ska vi annars kunna bli bättre? Nu hoppas vi att satsningen på enkelrum ska leda till färre vårdrelaterade infektioner – en form av ökad patientsäkerhet, och det är vad det totala arbetet syftar till.