Björngatan har hamnat i vägen för kommunens planer. Här vill politikerna att Ostlänken ska gå – eller att innerstaden ska breda ut sig.
När villorna på Björngatan byggdes runt 1910 var läget fortfarande lantligt och husen fick namn som Strömslund, Elinsberg, Djupadal, Lyckebo och Wallafors.
Numera ligger gatan lite inklämd mellan järnvägen, Norrköpingsvägen och Anders Ljungstedts Gymnasium. Flera hus revs när gymnasiet byggdes, men sju finns kvar. I ett av dem bor familjen Frisk sedan 2006.
– När vi letade hus tänkte vi att där kan man väl inte bo. Men så kom vi in på gatan och såg att det var en riktig oas, säger Christin Frisk.
Familjen Frisk hade bara bott i huset i ett år när kommunen fattade ett för dem chockartat beslut. Ostlänken skulle dras här, med ett tänkt stationsläge just på Björngatan.
Kommunen ville då – via det nystartade bolaget Resmex – köpa husen på Björngatan. Sex av husägarna nappade, men familjen Frisk ville inte sälja.
– Vi hade ju just flyttat in och vi trivdes så bra, så vi ville avvakta. Sedan har Ostlänken skjutits upp gång på gång och nu har vi bott här i 15 år. Vi har så bra sammanhållning på Björngatan. Vi jagar varandras kaniner, passar varandras hundar och håller koll på om det rör sig någon obehörig på gatan, berättar Christin.
De andra sex villorna har Resmex hyrt ut med rivningskontrakt.
– Björngatan är en underbar plats. Som att bo på landet, fast mitt i stan, säger Håkan Andreasson som sedan sju år tillbaka bor med Camilla Ånséhn i ett av de hyrda husen.
Kontrakten har tre månaders uppsägningstid och rivningshotet har hela tiden hängt över hyresgästerna. Men när kommunen drog tillbaka uppsägningen av koloniföreningen ett stycke bort – med motiveringen att det ändå inte blir någon byggstart för Ostlänken på flera år – andades hyresgästerna ut.
– Vi tänkte "vad skönt, nu får vi stanna några år åtminstone", berättar Håkan.
Fika i sekelskiftesköket med pärlspont på väggarna. Christin Frisk, Julia Frisk, Annie Wettin och Karin Wettin hoppas att de styrande i Linköping ändrar sig och stoppar rivningarna.
Men i december sade fastighetsägaren, kommunala Resmex, upp hyresgästerna. På några månader ska hyresvillorna tömmas och sedan ska de rivas.
– Vi ska ut sista mars. Det känns så fel att vårt hus ska rivas. Invändigt är det i toppskick. Utvändigt finns lite att göra, men det handlar mest om målning, säger Håkan.
Familjen Frisk, som ju fortfarande äger sitt hus, vet inte riktigt hur de ska göra. Resmex vill köpa huset.
– Jag drömmer mardrömmar om att alla hus runtom oss plötsligt är rivna. Det blir ju ingen trevlig miljö i så fall, men det känns heller inte så lockande att riva upp familjen. Vi har tre barn i skolorna runtomkring, säger Christin.
Michael Stenberg är vd på Resmex och fastighetschef på Stångåstaden (arkivbild).
Michael Stenberg är vd för kommunala Resmex. Han förklarar uppsägningarna så här:
– Vi har låtit uthyrningen pågå så länge som möjligt. Men nu går avtalen mot sin sluttid. Samtidigt innebär det sammantagna skicket på husen att vi står inför ett stort underhållsbehov och det är inte ekonomiskt försvarbart på de här rivningsobjekten. Därför har vi valt att avsluta uthyrningen under det första halvåret.
Linköpings politiker vill att Ostlänken ska dras här. Men Trafikverket utreder ju fortfarande andra placeringar. Är det inte risk att ni river en fin villagata helt i onödan?
– Även om Ostlänken inte hamnar här så är inriktningen att området ska få innerstadskaraktär. Det uppdrag som Resmex har fått är att möjliggöra den utvecklingen och då är det nödvändigt att riva, säger Michael Stenberg.
Christin Frisk tycker inte att det resonemanget håller.
– Det kan väl vara jättefint med en sammanhållen sekelskiftesmiljö även i innerstaden.
"Björngatan är en idyll med bra grannsamhörighet". Christin Frisk har bott här i 15 år, Karin Wettin i 10.
De boende på Björngatan hade hoppats att få bo kvar i åtminstone några år till. Men nu har hyresavtalen sagts upp.