Rapporten som kommer från Statens beredning för medicinsk utvärdering, är den första i sitt slag. Den slår alltså fast att det i dagsläget inte används något test för att utreda dyslexi som är vetenskapligt förankrat.
– Det behöver inte betyda att de är dåliga, men vi vet inte hur eller om de fungerar, säger Stefan Samuelsson, professor i socialpedagogik vid Linköpings Universitet och ordförande i projektgruppen som genomfört rapporten.
Ett stort problem är att det inte finns någon metod för att pröva tillförlitligheten hos testerna som används. Det finns heller inte någon referensstandard för testerna. De som utför testerna har alltså ingen riktig måttstock att mäta testresultaten mot.
– Om en elev med läs- och skrivsvårigheter fått göra ett test som en pedagog valt ut, kan resultatet bli ett annat än om pedagogen valt ett annat test. Det kan alltså finnas dem som inte fått en dyslexidiagnos, trots att de borde ha fått en, säger Stefan Samuelsson.
För att hjälpa unga och barn som redan fått en diagnos, används idag en rad hjälpmedel. Exempel på sådana är den så kallade läspennan, och olika appar till mobiltelefonen. Undersökningen visar att det inte finns bevis för att de heller fungerar. Det finns dock en metod som visat sig faktiskt kunna hjälpa unga som har dyslexi. Metoden kallas på engelska för " phonics ". Den går ut på att på ett strukturerat sätt träna sambandet mellan språkljud och bokstäver. Det gör det lättare för en person med dyslexi att avkoda bokstäver, vilket är grundläggande vid läsning och skrift.
– Jag föreslår att alla specialpedagoger och speciallärare tar del av rapporten och sätter sig in i den här metoden, säger Stefan Samuelsson.
Han menar att det finns en stor frustration i skolan idag, och att lärare och pedagoger vill veta vilka metoder som faktiskt fungerar i arbetet med barn och unga med dyslexi. Å andra sidan säger han att man måste vara realistisk.
– Skolan är ett stort och tungt skepp att vända.
För föräldrar som oroar sig för sina barns läs- och skrivsvårigheter är situationen inte enkel, menar Stefan Samuelsson.
– Det är ju svårt för oss att veta vilka tester och metoder som ger rätt resultat, då är det ju nästan omöjligt för föräldrarna. Det bästa man kan göra är att sätta sig in i vilka tester som ens barn gått igenom, och att lära sig mer om dem.