– Jag menar inte att vi ska förakta tiggare, förtydligar Mersion Pejda. Deras livsvillkor är sannolikt fruktansvärda i Rumänien och Bulgarien.
Det han menar är i stället att det blir fel om vi återigen ser alla romer som en udda grupp utanför samhället.
– I Sverige har vi kommit långt med integration och samverkan, säger Mersion. I Linköping har vi ett unikt samråd där romska frågor finns på politikernas agenda.
– Men nu finns det risk för att många romer återigen skäms för sitt ursprung och det kommer inget gott av det.
Känslan av att tillhöra en grupp som nedvärderas och diskrimineras riskerar att leda till utanförskap och det är aldrig positivt, menar Mersion.
– Det finns fortfarande romer i Sverige som är analfabeter, säger han, och det tror jag knappast någon etnisk svensk är. Om ens föräldrar inte har någon skolbakgrund så kan de inte ge något stöd till sina barn, och det ska man ha när man växer upp och utvecklar sin identitet. Annars leder det till problem i samhället.
Ännu värre blir det om man måste skämmas för sitt ursprung och försöka dölja det, säger Mersion.
– Om man inte vet vem man är och varifrån man kommer blir det ännu svårare att utveckla sin identitet på ett positivt sätt.
Det var när Mersion läste en artikel om EU-migranter i Stockholm som använde en lekplats som sovplats, skräpade ner och förstörde redskapen, som han reagerade.
– Det stod att "romerna" förstörde lekplatsen, säger han, och jag tänkte "nej, inte nu igen". Det blir så fel. Därför vill jag prata om det här.
Mersion Pejda jobbar som brobyggare och sitter i styrelsen för Romsk aktiv förening i Linköping och i romska referensgruppen på regeringskansliet. Han är född i Tyskland. Hans föräldrar kom dit från forna Jugoslavien och det var vad Mersion visste om sitt ursprung när han var liten.
När han var i 12-årsåldern skulle han göra en skoluppgift om sin kultur, så han frågade föräldrarna för att få veta lite mer.
– De sa att jag var serb. Men mina klasskamrater sa att jag var alldeles för mörk för det, så till slut gick jag tillbaka till pappa och frågade igen. "Vi är romer", sa han då, "men det ska du inte berätta. Det är inte bra."
När familjen kom till Sverige 2004 var Mersion 14 år. Han bestämde sig tidigt för att kämpa för de romska frågorna och bli aktivist för dem. Som 18-åring började han jobba som tolk och engagerade sig för romerna.
– Då började mina föräldrar inse att det kanske är möjligt att gå ut med att man är rom. Så i min familj är vi numera helt öppna med det – men jag har fortfarande släktingar som inte vill det.
– Det finns 3 000 romer i Linköping, och däribland högutbildade läkare, lärare, sjuksköterskor, psykologer. Det är människor som kunde bli goda förebilder, säger han lite sorgset, men då måste de vara öppna.
Varför är det så viktigt för dig att du är rom? Vi är ju medborgare i samma land och har mycket gemensamt, varför är ditt ursprung så viktigt?
– Varje person har rätt till sin identitet, säger Mersion eftertänksamt. Att veta vem man är och varifrån man kommer är viktigt för självbilden och för ens plats i samhället. Det handlar om rätten att vara den man är.
– Och den identiteten blir så fel om du tänker att "romer är tiggare". Vi är som alla andra som bor och jobbar här. Och den utvecklingen går väldigt snabbt: allt fler romer jobbar, allt fler slutför sina gymnasiestudier. Allt fler är högutbildade. Jag önskar att den utvecklingen också fick utrymme i medierna.