Stig Holgerstrand är en ovanligt pigg ålderman som gillar att cykla.
Utflykter till Tornby, Landeryd, Vidingsjö, Skäggetorp och andra stadsdelar gör gott för hälsan.
– Han är frisk som en nötkärna förutom att han hör lite dåligt, säger hustrun Gerd, 72, och tittar kärleksfullt på sin make över köksbordet på Järdalavägen 26 C i Ekholmen där paret bott i snart åtta år.
Nu har cyklandet tagit en oväntad - och lite olycklig - vändning.
Historien började den 6 maj, utanför Lidl, dit Stig hade tagit sig för att utföra ett ärende.
– Jag ställde cykeln utanför och låste den inte eftersom jag trodde att det skulle gå relativt snabbt, säger han och fortsätter:
– Tyvärr blev jag fördröjd inne i butiken. Telefonen ringde och när jag kom ut upptäckte jag att cykeln var borta. Någon hade stulit den.
Nu var det en riktig kär klenod som hade försvunnit.
– 40 år gammal. En grön damcykel. 26 tum. Crescent. Tvåväxlad. Vi köpte den till vår dotter Linda när hon var tio. Jag tog över den när hon blev stor och inte ville ha den längre, säger Stig och berättar att han sedan den olycksaliga dagen ägnat sig åt att leta.
Nu talar vi inte om att söka igenom de närmaste omgivningarna med ögonen på halvspan.
Nej, här handlar det om ett idogt detektivarbete som skulle få den mest inbitne kriminalinspektör grön av avund.
– Det har nästan gått överstyr, säger Gerd och skrattar högt.
– Dessutom har han lagt rabarber på min cykel. Tala om tjuv.
Varje dag trampar Stig runt och söker av stadsdel för stadsdel.
Han har besökt i stort sett varje innergård, varje skolgård, varje cykelparkering - men inte hittat guldklimpen.
Vid ett möte med bostadsrättsföreningen för några veckor sedan spreds nyheten om stölden och plötsligt har i stort sett alla i området engagerat sig i letandet.
– Jag ger mig inte. Jag tänker hitta den. Gränsen går om den ligger på Stångåns botten. Dyka vill jag inte göra, säger Stig och drar på mungiporna.
Han gillar att prata om cykeleländet och har inte svårt att se historien från en komisk sida.
Men samtidigt vill han inte släppa allvaret bakom stölden.
– Jag är gammal militär och gillar ordning och reda. Man stjäl inte saker från varandra. Det fick jag lära mig i min barndom.
– Om jag sprungit på tjuven hade jag förmodligen bett vederbörande gå upp i stram givakt.
– Det hade i alla fall blivit en skarp reprimand på stället.
Det har blivit ett besök vid polishuset och en koll på avdelningen för stulna cyklar, men inget napp där heller.
– Jag har gjort en anmälan, men om det leder till något är osäkert. Vi får se, säger Stig som nu funderar på att skaffa sig en annan hoj.
– I så fall en begagnad. Nya riskerar att stjälas direkt.
Gerd tycker att maken borde lyssna på barnbarnen.
– Varje gång vi träffas säger de; "släpp det här morfar, sluta leta, köp en ny".
– Men han är ju så envis. Lite obstinat, faktiskt.
Samtalet vid köksbordet artar sig till ett småmysigt kärleksgnabb.
– Nästa år har vi varit gifta i 50 år och det är jag som bestämmer, säger Gerd.
– Jag låter henne tro det, kontrar Stig med ett leende.
– Kvinnans list övergår mannens förstånd, skrattar Gerd.
Så håller de på och plötsligt faller den gröna damcykeln i glömska.
För någon minut.
Sedan är han där igen, Stig, och pratar om hur det gick till när den blev stulen.