Något mer kvar? Nja, en broccoli blev det sista som Alfred Lilja tog med sig den här kvällen.
70 kilo tuggummi. 70 kilo! Alfred Lilja tänker tillbaka på ett av hans märkligare dumpstringsfynd genom åren.
– Tyvärr var det kaffesmak så de var inte alls goda. Men det var otroligt mycket tuggummi.
Han minns också den gången han hittade åtta par vandringskängor i en container utanför en friluftsbutik.
– Man såg att de var provade några gånger, det fanns små stenar kvar i sulan. Men i övrigt var kängorna i toppskick, värda över 10 000 kronor. Det blev skor till hela familjen.
+++
Klockan har passerat 21.30 och vi befinner oss på baksidan hos en av alla matbutiker i Linköping. Alfred Lilja är en rutinerad dumpstrare, han har rotat i containrar efter slängd mat i åtta års tid och vet vilka ställen han ska åka till. Just den här platsen ligger nära hans bostad och besöks regelbundet.
– En gång kom en irriterad anställd med en securitasvakt och sa att här får jag inte vara. Men de hade inga bra argument varför så jag var tillbaka igen ganska snart – även om jag kanske var lite mer försiktig.
Alfred och kompisen Mirjam letar efter nya fynd bland all mat som butiken gjort sig av med. Mirjam är med för första gången och tittar storögt på när Alfred hoppar ner i containern och vant börjar plocka på sig broccoli, bröd och serranoskinka.
– Det är som en skattkista. Och spännande att inte veta vad man hittar, säger Mirjam.
Bröd är vanligt att hitta vid dumpstring. Ofta är det flera dagar kvar till utgångsdatum.
+++
De är faktiskt inte först på plats den här kvällen, två män har hunnit före och letar igenom containern. Stämningen är gemytlig och Alfred konstaterar att de träffats tidigare. Männen är vana dumpstrare och har liksom Alfred gjort några häpnadsväckande fynd som de fortfarande minns tydligt.
– 900 paket saffran är nog det mest udda. Det var bara för några veckor sedan, säger en av männen innan de cyklar iväg och lämnar över till Alfred och Mirjam.
Två män har hunnit före Alfred Lilja den här kvällen. Stämningen är gemytlig och trots att männen är nöjda när de lämnar finns mycket mat kvar i containern till Alfred.
Senare får jag en bild på minst 25 flak energidryck – runt 500 burkar är en grov uppskattning.
En av männen skickar också över en bild från kvällen där parmesanost, mozzarella, kvarg och mycket annat är upplagt på köksbänken. Mat han fått från en annan dumpstrare.
"Vi är ett litet gäng som samarbetar. Hittar vi mycket av något så delar vi med oss. Och ger även bort till grannar och familjer med sämre inkomst", skriver mannen i ett sms.
Några dumpstrare samarbetar och ger varandra mat om de hittat mycket på samma runda. Här har köksbänken fyllts med paremsanost, mozarella och mycket mer.
+++
Alfred Lilja går omkring i containern och hittar avokado, bröd, gurka, tortellini, rädisor, tomat, melon, grillkorv och ölkorv.
Trots att det redan varit två personer här finns det massor att plocka av. Alfred undersöker allt han plockar upp – klämmer på frukten och luktar på korven. Mycket slängs tillbaka, men lika mycket läggs upp på kartongbitarna som han placerat på lastkajen.
– Den största skillnaden mot när jag började för åtta år sedan är att jag slutat att förfasas. Första gången gick jag omkring och tänkte "hur har de kunnat slänga det här"? Jag fick med mig ägg och sockerfri nyponsoppa och tyckte det var otroligt.
En bädd av frukt och grönt, men därunder finns ofta annan mat som är intressant för en dumpstrare.
Har du blivit magsjuk någon gång?
– Aldrig under mina åtta år. Har man bara lukt- och smaksinnet i behåll går det bra.
Vad blir du gladast av att hitta?
– Mörk choklad är jackpot. Ägg blir jag också väldigt nöjd över.
Vad är mest överskattat?
– Kött. Jag skulle gärna äta mindre kött, men jag hittar så mycket så av ren snålhet så äter jag. Jag behöver aldrig köpa kött, tvärtom så hittar jag så mycket att jag ger bort. Det är oxfilé, entrecôte och högrev . . . allt du kan tänka dig.
+++
Alfred stressar inte. Första gångerna han dumpstrade gick det fort och han blir fortfarande lite nervös om det blåser och är mycket andra ljud i närheten. Just den här kvällen ser vi inte en enda människa passera.
Alfred placerar kartonger på lastkajen där han lägger den mat han tycker är intressant. När han känner sig nöjd tittar han mer noga på maten och slänger tillbaka det han inte vill ha.
En inplastad köttbit går ner i påsen. Kött är vanligt att hitta och Alfred Lilja hittar mer kött än vad han och hans familj kan äta upp.
Alfred och Mirjam börjar känna sig klara och redo att åka hemåt. Kvällen är sen. Inget skräp lämnas kvar, platsen är ren och snygg.
– Betyget? En knapp trea. Ibland händer det att jag fått åka två varv till samma ställe för det finns så mycket fina saker att ta med. Så var det inte ikväll, sammanfattar Alfred.
En medelbra kväll i containern för dumpstraren Alfred Lilja. Bröd, rädisor, avokado och grillkorv blev några av det han fick med sig hem.
+++
Matsvinnet står för mellan åtta och tio procent av allt utsläpp av växthusgaser i världen, enligt livsmedelsverket. En tredjedel av all mat som produceras i världen äts inte upp. För Mirjam är just klimataspekten en stor del i att hon intresserat sig för dumpstring.
– Jag hatar att slänga mat, säger hon.
Även för Alfred är klimatet en viktig anledning. Den ekonomiska aspekten är underordnad, han har välordnad ekonomi och skulle kunna köpa allt han vill ha i matväg.
– Jag är ganska snål och ekonomiskt lagd. I grova drag sparar jag och min familj 20 000 kronor per år på dumpstring och ungefär 50 procent av all mat vi äter har vi dumpstrat.
Hur ofta är du ute?
– En gång varannan vecka. Det var mer förr, nu har jag inte tid att åka ut lika ofta.
Är det fortfarande lika spännande?
– Kanske inte samma kick som första gångerna, men det är fortfarande kul att hitta bra mat.
Städning är viktigt och efter dumpstringen ska det vara rent och snyggt runt containern. Alfred packar ihop sina medhavda kassar, vissa är fulla med mat.
+++
Alfred och Mirjam har lastat påsarna fulla med mat och tar sig sakta hemåt på sina cyklar. Utanför en annan butik i närheten ligger det drygt tio kartonger fyllda med bananer – en frestelse Alfred inte kan motstå. Några av bananerna är bruna och lite mögliga, men vissa ser helt perfekta ut.
– Jag tror de har varit frysta, men de går ju att frysa in igen. Vill du ha, frågar Alfred och Mirjam tar emot några klasar.
Bananfyndet får Alfred att tänka på när en av hans släktingar var med och dumpstrade.
– Han öppnade locket på en container som var full med ruttna bananer. Den stanken . . . han blev avskräckt och har aldrig följt med igen.