De främlingsfientliga hatbrotten har minskat med sex procent i Sverige sedan 2008. Men hatbrotten mot svarta personer har ökat med 24 procent. Det handlar bland annat om våldsbrott på stan, arbetet och i skolan.
För första gången har regeringen tillsatt en utredning för att belysa afrosvenskarnas situation i Sverige. De tre utredarna har samlat ihop statistik, forskning och annat befintligt material på området.
Victoria Kawesa, doktorand vid Linköpings universitet, lyfter några konkreta exempel. En femårig flicka blev retad och knuffad på förskolan för att hennes pappa är svart.
En rapport från Diskrimineringsombudsmannen (DO) visar att många afrosvenska ungdomar upplever kränkningar i skolan utan att lärare och rektorer i myndighetspositioner tar anmälningar på allvar.
Flera svarta kvinnor vittnar om hur de objektifieras och utsätts för sexuella trakasserier genom vita mäns sexuella närmanden.
Det finns också exempel på mer dold diskriminering. Bara 32 procent av de högskoleutbildade männen som är födda i Afrika och 40 procent av kvinnorna, har ett yrke som motsvarar deras högskolekompetens.
Enligt Victoria Kawesa pratar vi i Sverige helst om etnicitet, men då osynliggörs svarta människor som möter rasism på grund av hudfärg.
– Vi utsätts utifrån koloniala föreställningar om vår hudfärg. Den associeras med nedvärderande egenskaper. Att inte vara tillräckligt intellektuell, eller att vi kommer från en ociviliserad kultur.
För att kunna diskutera afrosvenskarnas problem måste man prata om ras. Eftersom rasteorier ligger till grund för bilden av svartas underlägsenhet, menar Victoria Kawesa.
Hon gläds över den första regeringsrapporten på området (Läs mer här!). Det är ett steg i rätt riktning.
Utredningen föreslår en bred folkbildning för att belysa afrofobin. Till exempel genom tydligare undervisning om den aktiva roll Sverige hade i den transatlantiska slavhandeln.
Skolverket bör kartlägga afrofobiska kränkningar i skolan. Polisen kan titta närmare på afrofobiska hatbrott.
DO kan i större utsträckning kartlägga diskrimineringen av afrosvenskar, så att fler anmälningar kommer in och synliggör problemet. Större kunskap kan helt enkelt leda till fler effektfulla åtgärder.
Om folk läser det här och känner sig orättvist anklagade för att vara afrofobiska, hur ser du på det?
– Det är givetvis jättebra om man inte utsätter någon. Men syftet är inte om att peka ut enskilda människor som afrofobiska, det här är ett strukturellt problem. Det handlar om att skapa ett bättre och inkluderande samhälle för alla. Det handlar om mänskliga rättigheter.