Cecilia Lindgren, universitetslektor vid tema Barn på Linköpings universitet, har granskat vad svenska socialnämnder har skrivit om föräldrar som vill adoptera ett andra barn. När en socialnämnd beslutar att godkänna en adoption så skickas en rapport till det land som barnet ska adopteras ifrån. Det är de rapporterna som Cecilia Lindgren har studerat i sin forskning.
I rapporterna förmedlas en bild av de ideala föräldrarna, som klarar av att få ihop livspusslet. De beskrivs inte som stressade av livet som småbarnsföräldrar, utan tvärtom som lugna och harmoniska med gott om tid för familjeliv. Föräldrarna tar också ansvar för sitt barns pedagogiska utveckling och låter vardagslivet kretsa kring barnets behov. Många har slutat med sina fritidsintressen och arbetar mindre för att kunna spendera mer tid med barnet.
– Men, det är viktigt att påpeka att rapporterna inte är en spegling av hur föräldrarna faktiskt lever, säger Cecilia Lindgren.
Hon fortsätter:
– Det är en argumentation för att föräldrarna bör få adoptera igen. Just därför är de så intressanta. De synliggör vilka krav som idag ställs på ”en god förälder” och de visar vilken bild av svenskt föräldraskap vi förmedlar till andra länder.
Är idealet verkligen att man ska sluta med sina fritidsintressen när man har småbarn?
– Just det tyckte jag också var intressant. I samhället pratar vi ju annars mycket om att det är viktigt med egentid. Men här blir det ett tecken på att man sätter barnet och inte sig själv i fokus.
Adoptivföräldrar låter som supermänniskor.
– Ja, rapporterna beskriver föräldrarna så som nog många småbarnsföräldrar önskar att de var. De flesta vill inte känna sig stressade. De vill vara lyckliga och glada och spendera mycket tid med sina barn. När svenska adoptivföräldrar presenteras i andra länder, inför en ny adoption, är det just så de beskrivs – som att de lever upp till idealet.