– Jag önskar att neurofeedback var tillgänglig för alla barn i länet, precis som man i dag erbjuder barn datorbaserad minnesträning. Om man gör den investeringen i barnen så tidigt som möjligt så sparar man ju direkt pengar i form av minskade insatser, en bättre skolmiljö för alla och en bättre situation i barnet hemmiljö, säger Kalles mamma Christine Almevind Starck
- Vi har inte definitivt valt bort medicin men vi har en avvaktande inställning till medicinsk behandling just nu, tillägger hon.
Hon märkte tidigt att Kalle inte fungerade riktigt som sina kompisar. Han är överaktiv, impulsiv och har svårt att koncentrera sig precis som många andra barn med samma diagnos. Själv förklarar Kalle att han har "skuttiga ben". Nyligen har han lärt sig bokstavskombinationen ADHD också.
– Han är lite ledsen över att han inte går på samma skola som sina förskolekompisar men vi har försökt förklara att den skola vi valt är bättre för någon som har de svårigheter han har.
Inför skolstarten föreslog läkaren på Barn-och ungdomspsykiatriska kliniken på Universitetssjukhuset i Linköping att Kalle skulle medicinera med centralstimulerande ADHD-medicin.
– Jag var inte alls förberedd på detta. Vi trodde att det beslutet låg ett par år fram i tiden. Hon åkte hem och började leta efter alternativ på internet.
– Vi har valt att avvakta med medicinering eftersom debatten är intensiv i läkarkåren om fördelar och risker. Dessutom är det bara 70-80 procent som blir hjälpta. När man tittar på alternativa åtgärder finns det många olika; Kostomläggningar, att undvika tillsatser, att undvika fiskolja samt magnetfält från elektronisk utrustning, motoriska övningar, kosttillskott är några alternativ.
Till slut hittade Christine Almevind Starck en icke-medicinsk behandling som enligt utländska forskning ger resultat för 80 procent av de som testar, bättre resultat än medicin och inga biverkningar och resultatet varar hela livet. Metoden heter Neurofeedback och handlar om hjärnträning med datorn som hjälpmedel. Neurofeedback är omnämnd i ”Östergötlands Landstings vårdprogram vid ADHD hos barn och ungdomar” men erbjuds inte.
Metoden är mycket vanligt i Norge, Tyskland och flera centraleuropeiska länder och i USA. Christine Almevind Starcks förhoppning är att Neurofeedback efter studien skall komma med i Statens beredning för medicinsk utvärdering som har som uppdrag att tala om vilka behandlingar som är bäst.
– Vi tog kontakt med en läkare och neurofeedbackterapeut som arbetar i Malmö. Läkaren fick våra utredningar och tester, sedan åkte vi ner till Malmö för två veckors intensivträning inför skolstarten. Sen har vi varit där ytterligare en gång.
– Min son körde ett bilspel där bilen åkte fortare när han tränade rätt. Det finns många olika program för att passa olika personer och olika åldrar. När barnet gör ”rätt” får det fördelar.
Hjärnan kommer till slut att föredra det nya sättet att jobba
Den enkätundersökning Kalle och föräldrarna gjorde före och efter första behandlingsomgången visar att det mesta av Kalles impulsivitet kvarstår men att koncentrationen blivit avsevärt bättre.
-Vi har alltså ett dokumenterat resultat, inte bara en känsla av att det fungerar.
Familjen Almevind Starck har hittills lagt ner omkring 22 500 kronor för Kalles behandling.
– Vi ser det här som en investering i Kalles framtid, i hans uppfattning om sig själv, hans förmåga att klara sig själv och i hans vänskapsrelationer. Jag är trött på att debatten bara handlar om huruvida medicin är bra eller dåligt, och om barnen får det stöd de behöver eller inte. Vi vill ju rusta barnen för att kunna bli självständiga vuxna.
FOTNOT: Minnesträning är ingenting som alla har rätt till men många skolor hjälper vissa barn med sådan träning och det är inte ovanligt att vården erbjuder det heller.