Namn: Adel Veisyaganeh
Ålder: 47 år
Bor: Ekholmen
Sysselsättning: Skräddare, egen firma
Flyttade till Linköping: 1998
Vilken är din hemstad?
– Teheran i Iran, en storstad med över 8 miljoner invånare. Det är jättemycket trafik med bilar och motorcyklar. Till skillnad från i Sverige kan 2-3 personer utan hjälm sitta på en motorcykel. Jag växte upp i ett lite fattigare område utanför centrum.
Varför flyttade du till Linköping?
– Jag träffade min fru i Turkiet. Hon flydde till Sverige och jag flyttade tillbaka till Teheran. Några år senare flyttade jag till henne i Linköping.
Hur var det att flytta?
– Det var jättenervöst, jag undrade hur det skulle gå att gå i skolan och lära sig svenska.
Första intrycket av Linköping?
– Jättefin stad. Jag märkte att alla var så sportiga. Jag gillar själv att cykla och springa.
Vilken är din relation till Linköping idag?
– Jag är linköpingsbo till 100 procent. Jag känner till allt i stan och personalen i klädbutikerna hejar alltid på mig. Och jag är så tacksam att min fru hjälper mig med mitt företag.
Favoritplats i Linköping?
– Skogen, till exempel motionsspåren i Vidingsjö. Jag älskar att cykla på landsvägarna. Jag tycker också om att gå och handla i centrum.
Hur berikar internationella influenser Linköping?
– Jag tycker att det blir för tyst i stan när affärerna stänger klockan 18. I Teheran har alla öppet till 11-12 på kvällen. Det blir mer liv och rörelse, folk skrattar och trivs. Hoppas att människor från andra länder kan göra så det blir mer så.
Någon kulturkrock du minns?
– När jag kom hit såg jag en kille och tjej stå och pussas mitt på gatan. Det gör man inte i Teheran. Jag minns också att människor satt på bänkar och drack alkohol. I Teheran hade polisen kommit och fört bort dem.
Tänker du bo kvar?
– Ja, hela livet. Jag trivs.