Ett stort antal polispatruller beordrades till Lambohov på måndagskvällen den 21 mars. Abdinasir var en av de personer som omhändertogs den kvällen.
Ljudet på inspelningen är raspigt och bilden är mörk. En man på marken, två poliser som håller fast honom, en folksamling runtom. Flera röster ropar på poliserna, säger åt dem att ta det försiktigt och att de ser hur personen med ansiktet pressat mot det våta gräset har ont.
Mannen på marken, 27-årige Abdinasir Abdirizak, vet vem en av poliserna ovanför honom är. En gång i tiden spelade de i samma fotbollslag, passade bollar till varandra. Samma område nu som då. Samma människor men nya roller. Nu tillhör den forna lagkamraten en yrkeskår som Abdinasir är arg på. En yrkeskår han är rädd för.
Han skriker till när trycket mot hans kropp hårdnar.
***
Taklamporna inne på frisörsalongen Barbershop 64 i Lambohov är släckta, stolarna framför de stora, runda speglarna tomma. Abdinasir Abdirizak har beslutat att hålla stängt några dagar. Det är bäst så, resonerar han.
– Situationen behöver lugna ner sig. Jag vill inte att oroligheterna här i Lambohov ska eskalera så jag har lagt ut ett inlägg på vår Instagram att vi håller stängt. Jag tycker inte det är bra att en massa människor kommer in här nu.
Barbershop 64, eller 64:an som de flesta kallar det, har huserat i lokalen i Lambohovs centrum i lite drygt ett år och Abdinasir är en av tre delägare. Han beskriver sig själv som en person många här känner till, en person med ett visst inflytande i stadsdelen. När vi ses har det gått tre dagar sedan händelsen med polisen, och två dagar sedan flera bilar sattes i brand på en parkering några hundra meter från platsen vi befinner oss på. Det finns koppling mellan de två händelserna, tror han.
– Filmen på mig och poliserna har spridits stort. Alla här i trakten har sett den och många har varit väldigt arga på polisen. Jag tror att branden var en reaktion på polisvåldet. Det är därför jag tycker det är viktigt att hålla stängt, för att lugna ner situationen.
Han rätar till den grå sotarmössan på huvudet, gnuggar vänsterhanden mot sin högra axel. Det ömmar fortfarande där polisens tryck var som störst, men han tror sig kunna börja klippa hår snart igen. Sjukvården har kontrollerat axeln och ingenting är brutet. Det har slutat att svida i ögonen efter pepparsprayen.
Vad var det egentligen som hände? En fråga som Abdinasir själv har ställt sig. Utöver arbetet i frisörsalongen jobbar han extra som städare och på måndagskvällen den 21 mars hade han städat på Änggårdsskolan i Lambohov. Det var när han var på väg därifrån för att fortsätta städa i en annan lokal i området som han mötte polisbilen. I efterhand har han fått reda på att polisen var där för att det skjutits smällare eller fyrverkerier i området.
– Jag såg direkt att polisbilen körde mot mig när de fick syn på mig och jag fattade att de skulle stanna mig. Jag hade rätt.
Abdinasir berättar att poliserna frågade vad han gjorde ute och vart han var på väg. När de flesta bara skulle svarat på polisernas frågor valde Abdinasir att göra tvärtom. Han förblev tyst och fortsatte gå.
– Jag har fått nog, helt enkelt. Jag har blivit stoppad och visiterad så många gånger av polisen. Jag var trött och hade en dålig dag. Jag ville bara gå vidare och göra mitt jobb.
Det uteblivna svaret fick dock polispatrullen att fatta misstankar, menar Abdinasir. Han säger att polisen valde att kliva ur sin bil och börja konfrontera honom om hans attityd.
– Jag sa att jag bara ville göra mitt jobb och att om jag inte var misstänkt för något så ville jag gå därifrån. Det blev tjafsigt mellan oss och de tog tag i min arm. Jag blev arg och ryckte mig loss. Då blev det kaos.
Abdinasir uppger att poliserna höll fast honom och att han blev pepparsprayad när han gjorde motstånd. Sedan ska han ha blivit nedtryckt mot marken och fasthållen. Tumultet och skriken gjorde att människor i de närliggande husen kom ut på gatan. Flera började filma händelseförloppet.
– De tog med mig till stationen. Sade först att jag var misstänkt för våld mot tjänsteman, sedan att jag inte var misstänkt för någonting. Men när jag släpptes några timmar senare hade de bestämt att jag var misstänkt igen.
Corren har bett om att få ta del av polisens händelserapport för ingripandet men myndigheten har avslagit begäran med hänvisning till förundersökningssekretess. Förundersökningsledaren i ärendet, Lena Aslan uppger att Abdinasir i nuläget är misstänkt för våldsamt motstånd.
– Vi har fått prioritera andra ärenden, men så snart vi har hållit ett förhör med den misstänkta så kommer jag att kunna ta ett beslut om hur vi går vidare, säger hon ett par dagar innan den här publiceringen.
Abdinasir Abdirizak är arg över hur polisen arbetar. "Jag kan förstå att man kollar en person en gång eller två, men så som de har agerat mot mig och väldigt många andra är inte okej."
Dörren till frisörsalongen öppnas och en ung man frågar om klipptid. Abdinasir förklarar att det är stängt i dag men att han är välkommen tillbaka dagen därpå. Genom salongens stora fönsterpartier syns ett gäng unga killar på andra sidan gatan. De pratar och skrattar.
Varför svarade Abdinasir inte bara poliserna när de undrade vart han skulle? Det hade väl varit en enkel utväg?
Han försöker förklara. Hur år av upprepade händelser gjort att han inte längre har något förtroende kvar för polisen. Att han är både rädd för – och arg på myndigheten. Han säger att deras sätt att arbeta har drabbat honom på ett sätt som inte är rimligt.
– De har visiterat mig så många gånger att jag slutat räkna. De har kommit in hit till min verksamhet, om och om igen. Det här frisörföretaget är min dröm, men nu vågar kunderna knappt komma hit längre. Polisen är här så ofta, det ger ett dåligt rykte.
2017 dömdes Abdinasir för narkotikasmuggling – ett brott som begicks 2015. I domen går att läsa att han, i samband med en resa till Etiopien, tog med sig en större mängd kat in i Sverige. Han erkände brottet, men hävdade att han inte visste att växten var olaglig i Sverige. Tingsrätten menade dock att hans förklaring inte höll och han dömdes till samhällstjänst.
– Jag bröstade den grejen och tog mitt straff. Jag ångrar det och jag vet i dag att jag gjorde fel. Men det är många år sedan nu.
Kan det vara så att polisen tror att din frisörsalong är inblandad i någon slags narkotikahandel?
– Jag vet inte. De har varit här inne många gånger, men de har aldrig hittat någonting. Jag kan förstå att man kollar en person en gång eller två, men så som de har agerat mot mig och väldigt många andra är inte okej.
Hans 17-åriga bror som följt med till frisörsalongen för att träffa Correns reportrar nickar och instämmer.
– De kollar mig hela tiden också. De visiterar mig utan att säga varför, och fortsätter trots att de aldrig hittat något. Jag är inte kriminell, säger han.
Abdinasir säger själv att det kan vara mycket folk utanför frisörsalongen när de har drop in-tider och många vill komma och klippa sig. Stället har varit populärt och en stor del av kunderna kommer från Skäggetorp, Ryd, Lambohov och Berga. Abdinasir och hans kollegor klipper alla, nekar ingen.
Strax innan mordet i Lambohov i oktober förra året klippte sig offret på salongen.
– Alla ska vara välkomna här, precis som att alla får gå in på matbutiken här mittemot och handla. Tyvärr har det gjort att polisen är på mig och min salong ännu mer, säger Abdinasir och fortsätter:
– Jag skulle säga att 70 procent av de som kommer hit och klipper sig har utländsk bakgrund. Tyvärr innebär vår färg på huden, hur vi klär oss, hur vi talar, att polisen misstänker oss på ett helt annat sätt än om du är helsvensk. Fråga vem som helst här, de kommer alla säga samma sak. Alla blir visiterade – hela tiden.
***
Kunden Bellos bokar in en klipptid på Abdinasirs salong. "Den här killen är en förebild här i Lambohov", säger Bellos och ler mot Abdinasir.
– Den här killen är en förebild här i Lambohov.
Mannen i svart jacka heter Bellos och är stamkund på 64:an och har precis bokat en klipptid till dagen därpå. Det har snart gått tre veckor sedan polisingripandet och frisörsalongen har öppnat upp igen.
Abdinasir och hans kollega Kevin, som hyr en av stolarna på salongen, börjar göra sig redo för stängning, kollar över morgondagens bokningar och sopar upp hår från det grå plastgolvet. Bellos fortsätter:
– Jag har inte hört så mycket om vad som hänt men jag hoppas att allt går bra för Nasir. Han har byggt upp det här från grunden samtidigt som han haft andra extraarbeten. Han har visat för många att det går att göra något bra om man jobbar hårt.
Abdinasir ler svagt. Tar kunden i hand och säger hej då. Sedan säger han att en polispiket åkt förbi salongen fyra gånger bara i dag. Han är orolig för hur det ska gå med frisörsalongen om polisen fortsätter punktmarkera verksamheten, men har beslutat sig för att köra på så länge det går.
– Jag måste, jag har ju räkningar att betala. Och jag älskar det här stället.
Kevin arbetar på 64:an men har nu sagt upp sig. Kunderna vågar inte längre komma in när polisen hela tiden är där.
Kollegan Kevin har kommit fram till ett annat beslut. Han ska jobba april månad ut men sedan slutar han på 64:an. Polisen har varit där så mycket att flera av hans kunder inte vill komma tillbaka och klippa sig.
– De vill hellre att jag ska klippa dem hemma. Det är jättetråkigt att det blivit så, men tyvärr funkar det inte för mig längre. Jag får söka mig vidare, säger han.
Abdinasir har fortfarande inte fått någon tid från polisen för när han ska komma in på förhör. Han har själv inte bestämt om han ska göra en motanmälan mot patrullen som omhändertog honom. Kanske, resonerar han, har han bara mer att förlora på det.
– Jag kommer nog aldrig vinna mot polisen.
"Jag har blivit stoppad och visiterad så många gånger av polisen", säger Abdinasir Abdirizak.