Familjen har drabbats hårt av Abbes död. De lever idag på hemlig ort med skyddade identiteter och försöker att få sina liv att hänga ihop. De bär på en stark sorg och saknad. Nalima, som egentligen heter något annat, berättar under vår intervju på telefon att de gråter ofta och flera har psykiska och fysiska reaktioner på sorgen, som gör det svårt att klara arbeten och studier.
– Jag drömmer ofta om honom, han finns ständigt i mina tankar. Han var en så bra person, han var en gåva. Man kan aldrig få en sådan som han igen, säger Nalima.
De senaste veckorna har hon själv mått sämre. Årsdagens närmande väcker ännu fler minnen och mer saknad.
Abdirzak Hassan är son till Nalimas syster som bor kvar i Somalia, med Abbes yngre syskon. De sörjer och mår dåligt, berättar Nalima. Abdirzak hade kontakt med dem nästan varje dag och han var också mycket hemma hos hennes egen familj. Hon beskriver systersonen som hjälpsam och positiv, generös och glad, en begåvad och smart ung man med lätt för att lära och med ambitioner i livet.
– Om han hade fått leva så hade han varit en sådan tillgång för ett område som Skäggetorp. Han uppmuntrade barnen och ungdomarna som han träffade att de skulle satsa på framtiden och studera: Han sa till dem: ”Vi har kommit till det här landet med fullt av möjligheter, ta chansen!” Han ville få dem att inte slösa sin tid på att hänga runt eller göra olagliga saker, säger Nalima.
Abdirzak ville förändra saker i samhället här och nu, samtidigt planerade han att lära sig ännu bättre svenska och förstå samhällets uppbyggnad för att sedan skaffa sig ett socialt arbete, berättar hon.
Nalimas mamma, Abbes mormor, talar inte svenska men Nalima berättar att hon säger att Abdirzak var speciell i skaran av barnbarn, han och mormodern hade en särskild relation. Kvällen då Abbe blev skjuten hälsade han på i mormoderns lägenhet och de talade om en framtida förlovning för Abbes del.
– De var glada och de skrattade tillsammans, berättar Nalima.
När det knackade på lägenhetsdörren var Abbe på väg att öppna dörren. Han hann aldrig fram innan någon i trapphuset utanför sköt flera skott genom dörren och träffade honom.
Nalima som inte var hemma fick det första beskedet om vad som hänt på telefon kort därefter.
– Jag fick panik. Jag hoppades att han kanske ändå hade tur, att han kanske skulle klara sig. Men sedan sa de till mig nej, han lever inte längre, säger Nalima, och hennes röst blir till en gråtande suck.
Det tog tid innan de vuxna i släkten klarade av att berätta för de yngsta barnen, som förväntansfullt längtade efter att få träffa sin Abbe igen, att han aldrig kommer tillbaka. Familjen hade redan ett trauma från händelsen i november 2019 då en av Nalimas söner attackerades utomhus av en då 22-årig man och sköts i magen och benet. Han skadades livshotande men överlevde. Polisens teori är att den som sköt Abdirzak kan ha varit ute efter kusinen men misstog sig, eller sköt för att hämnas genom att skada någon i familjen.
Efter mordet på Abdirzak har delar av familjen träffat psykolog men det har inte lett till något, beskriver Nalima.
– Nej, det hjälper inte. Det hjälper inte. Sorgen som finns i våra hjärtan kan ingenting ta bort.
Nalima heter i verkligheten något annat. Familjen finns på hemlig ort.