Ner genom Sverige. Vidare in i Danmark och till Skagen. Ett nattligt äventyr i Amsterdam och sedan Atlantkusten ned till Bilbao och Guggenheims museum. Toulouse vid Franskarivieran, följt av Monaco. In i Italien och ända ned till Capri. Ett veckolångt besök hos svägerskan i Termoli. Och sedan hem via Österrike och Tyskland.
– Ja men, jag är ju så nyfiken av mig, utbrister Lars Bomgren som solklar förklaring till äventyret.
Ordnade resplan
Under en månad avverkade han 1 000 Europamil i sin Saab 95 kombi, årmodell -01. Med Tomtom, gps:en, som enda ressällskap.
Hustru Inger var mer för att åka till en punkt och sedan stanna där. När Lars blev änkeman 2014 började en dröm ta form, "ett uppdämt önskemål sedan lång tid". Nämligen att bila sig igenom Europa.
– Jag har en mycket ambitiös läkare, som håller noga koll på min hälsa och mina värden, säger Lars som spänstigt hoppar in och ut ur bilen när det ska fotograferas.
Hörsel och syn är det heller inga fel på. Så, varför inte?
– Planeringen började vid årsskiftet. Jag funderade över färdväg, googlade, skrev upp och till slut hade jag en färdig resplan på fyra-fem sidor. Jag lät serva bilen och köpte nya däck.
Småvägar
Så långt det varit möjligt har Lars hållit sig borta från de största vägarna.
– Storstäder är inget för mig. Jag softar bättre när jag är på landsbygden.
Han var inte riktigt sams med gps:en alla gånger, som hade ofoget att skicka honom till märkliga platser där det var nästan hopplöst att hitta fram till boendet, som i den där bergsbyn ovanför Cannes.
– Men jag hade mycket stor nytta av mobilappenbooking.com. Jag förbokade ingenting utan sökte både boende och restaurang frampå eftermiddagarna, när jag kört runt 20–30 mil.
strulade
Tanken var att Lars skulle berätta om och visa bilder från sin resa via Facebook. Men något var fel med hans inställningar så det var bara det äldsta av de tre barnen som nåddes av hans uppdateringar.
– Men det var ju bra, han var det av barnen som var mest orolig inför resan, ler Lars.
Att resa ensam var ett medvetet beslut.
– Jag hade nog kunnat få ressällskap, men ville bestämma själv var jag skulle snoka runt.
Polisen kom
I Amsterdam strulade det till sig. Boendet i centrum var fullt och det var sent, men Tomtom föreslog ett ställe utanför stan.
– Jag hade pratat med värdinnan som lovat lägga ut en nyckel i en kodförsedd låda. Men nyckeln passade inte och ingen svarade på det telefonnummer jag fått. Ett gäng 20-åringar försökte hjälpa mig på olika sätt, men inget fungerade.
Efter en timmes fruktlösa försök att ta sig in valde en av 20-åringarna att ringa polisen för att få hjälp. Då var klockan halv ett på natten. Polisen fick tag på värdinnan som kunde komma och lösa det hela.
– Men något värre än så inträffade inte. Både fransmän och italienare är trevliga och hjälpsamma och jag slog mig ofta i slang med människor. Men bakom ratten växer hornen ut på dem och trafiken är väldigt hetsig.
Vill återvända
Lars vill gärna återvända till Amsterdam, Capri och Termoli.
– Det vore ju trevligt att se Amsterdam också på dagtid, ha ha. Vad gäller Termoli tar jag nästa gång flyget till Rom och hyr en bil där.
Nu närmast är det dock Norrland som gäller.
– Jag ska koppla på husvagnen och dra uppåt. Exakt vart vet jag inte riktigt, men mina morföräldrar var därifrån. Det blir nog Luleå, Skellefteå och Haparanda.
On the road again!