Videon är inte längre tillgänglig
Dock lär det inte vara någon risk att badande Linköpingsbor krockar med ålarna – de håller sig i djupet och mörkret, på dagtid helst nedborrade i bottenslammet.
Ålar lever ett hemlighetsfullt liv som forskningen egentligen inte vet så mycket om. Från hela Europa vandrar de 7 000 kilometer till Sargassohavet nordost om Kuba och Bahamas för att leka, och det är alla nya ålar föds. När de kläcks ur äggen är de platta och genomskinliga och så småningom driver de med Golfströmmen mot Europa. De kan inte simma, bara röra sig uppåt och neråt i djupet och resan tar tre år.
Sedan vill de till sötvatten. I floden Severn i Storbritannien fångas de glasålar som ska bli yngel i Stångån. Efter att ha levt i karantän i Helsingborg körs de med bil upp till Östergötland och släpps ut på olika ställen.
I Stångån släpps de på sex olika platser, och det är gamla vattendomar som avgör var det ska ske.
– Och vattendomarna bygger på vad som är bäst för fiskare, inte på var det är gynnsammast för ålarna, förklarar Katarina Ingvarsson, Miljöingenjör på Tekniska Verken.
Den äldsta vattendomen för Stångåns vattensystem är från 1923 och gäller Drögen. De nyaste är från 1975. Att yrkesfiskarna numera är få och att ålarnas existens är hotad förändrar inte förutsättningarna.
– Vi vill sätta ålynglen långt nedströms från vattenkraftverken, säger Katarina Ingvarsson, så att så många som möjligt överlever. Men det är vattendomarna som drar gränserna, och de är mycket resurs- och tidskrävande att ändra.
Det finns många hot mot ålarnas överlevnad. Skarvar och gäddor äter dem, vi äter dem, miljögifter hotar dem, de stoppas på vägen av olika hinder, de massakreras i kraftverkens galler eller turbiner.
En del får hjälp genom det nationella programmet Krafttag ål. Ålar fiskas upp och transporteras förbi kraftverken, ut i havet. Förra sommaren sattes 333 000 ålyngel ut i Västerhavet från Göta älv, Motala ström, Ätran och Lagan.
Tekniska Verken räknar med att 21 procent blir vuxna i Stångåns vattensystem, men det finns också beräkningar som visar att det bara är några ynka procent som klarar sig tillbaka till Sargassohavet. 90 procent av all ål som finns i Europas floder kommer numera från utsättningar.
Det är dit de vill när de vid bortåt 15 års ålder börjar sin vandring bort från svenska vatten.
Då är de stora, uppåt 1,5 meter och de är feta eftersom de inte äter något alls under hela resan. Forskarna tror att resan kanske tar flera år och att resan ibland går på mycket djupt vatten, 1 000 meter. Hur ålarna hittar vet man inte och inte heller om alla dör efter leken.
– Krafttag ål är ett svenskt samarbetsprogram som tillkommit efter EU:s ålförvaltningsplan, säger Katarina Ingvarsson. Där ingår en del forskningsprojekt, som till exempel kring frågan vad som triggar igång deras vandring mot Sargassohavet. Hur kan vi underlätta resan förbi vattenkraftverken? Ska vi sätta ut kameror för att ha koll, eller är det vattentemperaturen som påverkar?
Tekniska Verkens ålutsättning kostar 700 000 kronor årligen.
– Vi vill förstås att pengarna ger så bra resultat som möjligt, säger Katarina Ingvarsson. Vattendomarna är inte gynnsamma för ålen, men vi försöker komma så långt vi kan genom samarbete med fiskevårdsföreningarna, länsstyrelsen och andra vattenkraftföretag.