Doktorsringen, den övre, pryds av en orm efter den grekiske guden Asklepios stav. En orm som ringlar sig uppför en stav är den internationella symbolen för läkekonsten och medicinsk vetenskap.
Under det första halvåret efter studenten var Alice Hoffsten ingenjörspraktikant, men hon insåg snart att hon hellre ville jobba med människor än med datorer. När hon kom in på läkarprogrammet vid Uppsala universitet var det en dröm som gick i uppfyllelse.
– Jag har velat bli läkare sedan jag var barn, men berättade aldrig det för någon eftersom jag var osäker på om jag någonsin skulle kunna komma in på läkarprogrammet. Så när jag berättade för mina föräldrar att jag kommit in blev de lite förvånade.
Föräldrarna är Lars Hoffsten och Joanne Posluszny Hoffsten, kända konstnärer i Linköping. Även Alices syster Johanna är konstnär. Farfar Gunnar var jazzmusiker och faster Louise Hoffsten är känd artist. Men Alice har valt en annan väg.
Under den termin där det är obligatoriskt att forska snöade Alice in på en speciell tarmsjukdom som ofta drabbar för tidigt födda barn. Enkelt förklarat innebär sjukdomen att tarmen kollapsar och bakterier kommer in i blodet, vilket i sin tur orsakar blodförgiftning. I många fall dör barnet.
Man kan operera bort den bit av tarmen som är drabbad, men barnet får bestående men och ingreppet är ingen garanti för överlevnad. Tarmsjukdomen drabbar några procent av alla barn som föds för tidigt. När Alice efter sin läkarexamen fick chansen att forska om sjukdomen var det ett självklart val.
– I och med att den här sjukdomen är så dödlig har jag försökt att hitta sätt att diagnostisera den tidigt, så att man hittar sjukdomen innan det har gått så långt att tarmen dör och man måste opereras. Att forska har också varit en dröm för mig, men jag trodde inte att jag skulle få chansen att göra det så här tidigt i livet.
"Man måste ju få ut sin forskning till världen och få folk att vilja lyssna på det. Lite fina tabeller och bilder hjälper", säger Alice Hoffsten.
Att bli erbjuden att bedriva forskning är unikt. För de flesta tar det åtta år att bli klar, men Alice fixade det på fyra år, samtidigt som hon jobbade som ST-läkare på akutmottagningen på Vrinnevisjukhuset i Norrköping. Tidigare ville hon bli barnläkare, men nu har hon bytt bana till akutsjukvård, men de två specialiteterna kanske inte är så långt ifrån varandra som man kan tro.
– Jag gillar att vara först med att diagnostisera någonting – och med för tidigt födda barn är man ju verkligen först, de har ju precis kommit ut ur magen. Att jag tycker om akuten är väl egentligen av samma anledning, att man står först på linjen och ska vara en detektiv. Jag är väldigt nyfiken av mig helt enkelt, säger Alice Hoffsten.
Dr Alice Hoffsten tillsammans med sina handledare Docent Laszlo Markasz, Professor Helene Engstrand Lilja och Professor Richard Sindelar.
I framtiden hoppas hon forska vidare, men nu har hennes handledare rekommenderat att ta det lugnt ett tag framåt. Alice beskriver det som att hon sedan studenten "mest bara kört på" och inte reflekterat så mycket över allt hon åstadkommit.
– På akuten kan folk ibland kalla mig "lilla flickan" och fråga om jag verkligen är doktor, men sånt får man bara ta, man fattar ju att de menar väl. Om några år kanske jag kommer att sakna att någon kallar mig lilla flicka, säger hon och skrattar.
Alice Hoffstens familj beskriver det som att hon vigt sitt liv åt medicin, en bild hon känner igen sig i.
Men trots de långa timmarna vid skrivbordet och kikandet i mikroskopet känner hon inte att hon hade velat göra någonting annat.
– Jag har levt mitt bästa liv, det har varit jättekul. Om jag tröttnat på att forska har jag kunnat gå till akuten och vice versa. Jag har ju också kunnat vara ledig, resa och kunnat göra allt jag vill göra. Fritiden går ju åt, men jag tycker om att ha något att göra hela tiden och pyssla med.