Linköpingsdelegationen på besök på Tropical Island. Från vänster Mari Hultgren (S), Hans Mayer kultur-fritidsförvaltningen, Bengt Olsson (FP), Kristina Edlund (S), Anna Steiner Ekström (M) och längs bort i bild Lars Hågbrandt, chef för teknik- och samhällbyggnadsförvaltningen.
Någonstans i närheten av Berlin, juni 2010
Det är hett i den mörka bastun. Här sitter både män och kvinnor. Flertalet är faktiskt nakna. "Textilfritt" är ingen stor grej i Tyskland. Bland alla ortsbor sitter här också några politiker och tjänstepersoner från Linköping. Socialdemokraterna Kristina Edlund och Mari Hultgren väljer den understa laven, tjänstepersonerna Lars Hågbrandt och Hans Mayer klättrar högre upp. Någonstans i mörkret sitter också centerpartisten Johan Lundgren.
Alla bastar de i tjänsten.
De, tillsammans med några andra Linköpingsrepresentanter, har ett uppdrag: På två dygn ska de granska några väl utvalda badanläggningar i Berlin med omkrets.
Kristina Edlund (S), då vice ordförande i Kultur- fritidsnämnden, i dag kommunstyrelsens ordförande, tog sitt uppdrag på största allvar och åkte i – då för tiden – en av världens längsta vattenrutschkanor inomhus.
Uppmaningen de fått: Tänk brett. Hur kombinera tävlingsidrott med motion, rekreation och äventyr till ett pris som inte gör att kommuninvånarna sätter badvattnet i halsen?
I bastun sitter också undertecknad. Tillsammans med kollegan Peter Jigerström har vi tagit rygg på Linköpingsdelegationen i hopp om att försöka få en hint om hur en framtida badanläggning i Linköping ska se ut.
Tyskland lär vara världsbäst på just badanläggningar. Det är därför gruppen reser hit.
Det blir en mycket blöt resa, som Corren så putslustigt beskriver det i en senare artikel.
Samtidigt i Linköping
Vid Folkungavallen tronar Linköpings simhall, Lars Westers skapelse som invigdes 1965. Den håller bokstavligen på att rämna i sina fogar och tekniken är undermålig. Den lappas och lagas för åtskilliga miljoner varje år. Summor från tio miljoner upp till 40 miljoner årligen har nämnts när simhallens framtid diskuterats.
Dessutom är den så trång att Lass – Linköpings anrika simklubb– i mer än tio år sagt att de inte får plats för sin verksamhet.
– Det är som om LHC skulle tvingas att ha allmänhetens åkning i mittzon i nya Cloetta center, säger huvudtränaren i Lass, Michael Holmertz, i en intervju med Correns Per Bergsten i juli 2006.
Då återanvänder Holmertz sina egna ord från en annan intervju flera år tidigare.
Lena Micko (S) och Paul Lindvall (M) har båda fina minnen från gamla simhallen. Men nu har den gjort sitt, det är de eniga om.
Linköping 2000–2010
Diskussionen om vad som ska göras med simhallen har förts sedan slutet av 1990-talet. Renovera eller bygga nytt, det är frågan.
Kruxet är att Linköping, med sin simklubb behöver en 50-meters inomhusbassäng, det är det flesta förståsigpåare överens om. Men det är dyrt. I Sverige har det vid den här tiden inte byggts några nya på 18 år, hävdas det.
Att bygga nytt kan kosta gigantiska summor. Problemet är att det kostar nästan lika mycket att renovera. Flera ifrågasätter om kommunen verkligen ska investera ännu mer i en anläggning som i princip har passerat bäst före-datum.
Samtidigt förs en annan diskussion.
Det behövs bostäder i Linköping. Folkungavallen är ett toppläge. Tänk så många bostäder det skulle kunna bli här om simhallen låg någon annanstans, är en åsikt hos flera.
Valåret 2006 styrs Linköping av en S-ledd koalition där Centern ingår, de kallar sig Folkrörelsealliansen. Det finns inga pengar till någon 50-metersbassäng, men de skriver upp en bassäng under tak på sin önskelista.
Diskussionerna fortsätter i tre år till. I december 2009 presenteras ett tjänstemannaförslag för kultur- och fritidsnämnden. Ett av förslagen är radikalt; bygg simhall, men inte vid Folkungavallen. Se till att den blir klar till 2016.
Nu styrs Linköping av Alliansen med M, C, FP (senare L) och KD.
Det är här någonstans som blicken vänds mot Stångebro. Skälen är flera, men det starkaste skälet rör planerna på Ostlänken och hur den kan komma att påverka Linköping.
Det berättar Lars Hågbrandt som vid den tiden var samhällsbyggnadschef i Linköping. En anställning han slutade 2011.
Lars Hågbrandt, chef för teknik och samhällsbyggnadsnämnden när simhallen diskuterades, minns att det länge lutade åt en flytt till Stångebro.
– Fördelen som vi såg då var att resecentrum skulle etablera sig på Stångebro och därmed skulle all kollektivtrafik komma dit och det skulle gynna en badanläggning, säger han.
Som han minns det lutade det länge starkt åt att det skulle bli Stångebroalternativet.
Lass fortsätter att driva frågan om simhall vid Folkungavallen. I början av 2010 lämnar föreningen så många förslag att frågan om placering tas upp på kultur- och fritidsnämndens möte i mars.
Föga anar väl Linköpingsborna då att just placeringen ska bli den fråga som ska diskuteras mest av alla frågor i Linköping i modern tid och som gör att simhallsbygget försenas åtskilliga år.
Hur viktig är placeringen egentligen för Linköpingsborna? När undersökningar görs är intresset rätt ljummet. I en medborgardialog där bara cirka 500 Linköpingsbor deltar, så svarar runt 360 personer att de föredrar Folkungavallen.
Men om placeringen orsakar splittring så är enigheten större när det gäller kostnaderna, åtminstone bland de större partierna.
Linköping är inte längre en småstad, utan en kommun med universitet och teknikföretag i framkant. Men också en kommun som siktar på att bli årets idrottsstad 2015.
Karin Semberg, dåvarande chef för kultur- och fritidsförvaltningen tillsammans med Kultur- och fritidsnämndens ordförande Johan Lundgren (C), var två av deltagarna som badade sig genom ett antal bad under mindre än två dygn.
En sådan stad måste ha en vettig badanläggning, det är de flesta överens om.
Tjänstemännen på kultur- och fritidsförvaltningen och på teknik- och samhällsbyggnadsförvaltningen (som den hette då) får ett mastigt uppdrag:
I korthet ska de utreda om det tilltänkta bygget kan bli en klimatsmart, högteknologisk turistattraktion som kan locka turister från när och fjärran och sätta Linköping på kartan.
Det är bland annat detta som Linköpingsdelegationen sitter och svettas över den där junikvällen i Berlin 2010.
Det var då. Badsjön är tömd och byggstarten har gått för det som i dag heter Tinnerbäcksbadet. Bilden är från maj 2020.
2012
Åren har gått, diskussioner har fortsatt. Var ska simhallen ligga, vad får den kosta?
Till slut landar det ändå i beslutet att bygga helt nytt och göra det vid Folkungavallen.
När beslutet tas i fullmäktige i april kallar kommunstyrelsens ordförande Paul Lindvall (M) det för historiskt.
Därmed skulle man kunna tro att frågan är löst, en gång för alla.
Men icke.
2013
I november meddelar Alliansen att de vill riva upp simhallsbeslutet. En styrgrupp under ledning av kommunalrådet Christian Gustavsson (M) ville utreda Kallerstadalternativet igen. Bland annat för att få plats med fler bostäder på simhallsområdet, men också för att gruppen ser en risk att befintlig simhall inte ska hålla för all den pålning som krävs vid ett nybygge så nära. En ny utredning genomförs, som kommer att kosta 2 miljoner.
2014
I mars tas ett nytt beslut. Simhallen ska nu byggas mellan Stångån och bandyplanen på Stångebro. Om beslutet 2012 var enigt, råder det stor oenighet nu. Varken socialdemokrater, miljöpartister eller vänsterpartister deltar i beslutet
Vinner vi valet så river vi upp beslutet, är beskedet från S.
Tillsammans med MP och FP (senare L) får de makten efter valet i september.
2015
Den nya majoriteten med S, MP och FP river upp beslutet och i juni fattar fullmäktige det tredje beslutet om placering. Ny anläggning ska ligga vid Folkungavallen. Det blir det sista beslutet i ärendet.
Vågen blev för vågad för Linköping. I alla fall kostnadsmässigt. Det är dyrare att bygga i rundade former, så byggnaden i dag är lite mera kantig i formen.
2017
I en arkitekttävling om hur anläggningen ska se ut, segrar ett danskt arkitektföretag med sitt bidrag Vågen. Att nya simhallen ska bli ett landmärke och vara en karaktärsbyggnad är en gemensam ambition hos ledande politiker.
Ett år senare ebbar Vågen ut. Det är för dyrt. Förslaget arbetas om och förenklas.
2018
Alliansen är tillbaka vid makten. Men kommunstyrelsens ordförande Niklas Borg (M) konstaterar att nog är nog. Hans ”regering” river inte upp beslutet. Det viktigast nu är att Linköping får en ny simhall utan ytterligare fördröjningar, säger han.
Från början ser det ut som att NCC ska bygga badanläggningen, men kommunen och byggföretaget kommer inte överens om prislappen. I stället görs en upphandling som vinns av Göteborgsföretaget Serneke. Det vinnande anbudet ligger på 819 870 000 kronor.
April 2023
När simhallen invigs 22 april 2023 vet man fortfarande inte vad slutnotan landar på. Kommunen och Serneke har en hel del frågor kvar att reda ut. Kommunen anser sig ha rätt till mångmiljonbelopp för att bygget blivit mer än ett halvår försenat – medan Serneke å sin sida vill ha ersättning för det de anser är tillkommande arbeten.
Men totalt sett, med bland annat parkeringar och torg, handlar det om ett miljardbygge.
Striden om simhallens placering har försenat bygget med flera år. Det är de flesta överens om. Men nu när simhallen är klar tycker två av Linköpings tidigare toppolitiker att fördröjningen inte varit helt fel.
Namnet Tinnerbäcksbadet beslutades under förra mandatperioden. Skylten är påkostad och hela 20 meter lång.
– Vi hade lite olika åsikter, men så här i efterhand, var det nog bra att vi tog tid för diskussion. Det säger Lena Micko (S), kommunstyrelsens ordförande och kommunalråd i flera omgångar.
Hennes dåvarande motståndare i politiken, Paul Lindvall (M), nickar instämmande.
Det var hans parti, i en Allians, som rev upp det första beslutet om placering och förordade ett bygge på Stångebro. Särskilt besviken är han inte för att simhallen nu ligger vid Folkungavallen.
– Inte alls, jag har aldrig tyckt att det här är ett dåligt ställe. I stället har jag sett två bra alternativ.
Vi sitter i caféet i gamla simhallen. Trots alla farhågor så stod byggnaden ändå pall under hela nya simhallens byggtid.
Nu avslöjar Lena Micko att det fanns diskussioner om placering också i hennes parti.
– Men vi fastnade för vad som händer med stadskärnan. Det får inte bara finnas kommersiella inslag, det måste också finnas mötespunkter.
Paul Lindvall håller med Lena om vikten av levande stadskärnor och han känner sig inte som någon förlorare. Inte alls.
– Jag delar Lenas uppfattning att sådana här frågor ska få ta tid. Men till slut måste det komma till en lösning. Det var bra att Niklas Borg valde att inte riva upp beslutet efter valet 2018.
Paul Lindvall (M) och Lena Micko (S), var tidvis oeniga om placeringen av en ny badanläggning. I dag är båda nöjda. Jag tyckte hela tiden att det fanns två bra förslag, säger Paul Lindvall i dag.